Försöksbataljonen: Inledning

Bland infanteriskjutskolans papper på Krigsarkivet har vi hittat uppgifter om två Försöksbataljoner som är daterade 1945 och 1946. (Andra källor anger 1946 & 1947). De studier som gjorts under kriget hade visat att den dåvarande infanteriorganisationen hade stora brister. De teoretiska erfarenheterna som man fått under kriget skulle nu prövas.

Försöksledaren var överstelöjtnanten Regnar Leuhusen från Arméstaben. Han hade blivit placerad på Norra Smålands Regemente (I12) och lydde under regementschefen. I den första Försöksbataljonen kom befälen från olika regementen i Sverige.

De värnpliktiga som deltog gjorde sin andra del av rekryten (sex månader) på försöksbataljonen. En andra bataljonen sammandrogs på försommaren året efter. Den bestod av personal från I12 och andra förband. Truppen bestod av något äldre värnpliktiga som tidigare varit frikallade. Befälet bestod av delvis reserv och värnpliktig personal.

Anledningen till att försöksbataljonen blev placerad vid Norra Smålands Regemente berodde på att terrängen ansågs lämplig, här fanns öppen terräng med närhet till kust.

Personal från InfSS deltog under Försöksbataljonen, där även specialister deltog vid stridsskjutningar. När arméns nya vapen och organisationer skulle prövas gjordes detta normalt vid InfSS.

Vi kommer här att återge de rapporter som skrevs under Försöksbataljonen för att visa hur försöken fortlöpte.

Försöksledarens målsättning

De mål som försöksledaren hade med försöksbataljonen var:

  • att åter göra infanteriet lättrörligt,
  • att häva dess beroende till järnvägar och landsvägar genom en lättmanövrerad transportorganisation ,
  • att göra den personliga fältutrustningen lättare och mera lätthanterad,
  • att säkra förbandens lättrörlighet i strid genom underhållstjänstens förenkling vid de lägsta förbanden främst genom dess frigörande från betungande tross,
  • att genom tekniska förbättringar och lättare livsmedel öka förplägnadssäkerheten inom ramen av minsta transportvikt och transportutrymme.