Rikshemvärnstävlingen

1942 i september var det dags att samla hemvärnet på nytt på Rosersberg. Den här gången gällde det en ny etapp i hemvärnets utveckling, den första rikshemvärnstävlingen. Tävlingar förekom redan på åtskilliga håll inom hemvärnet. 1942 var tiden mogen för anordnande av en för hela hemvärnet omfattande tävling.

Tillbaka till Rosersberg

1942 i september var det dags att samla hemvärnet på nytt på Rosersberg. Den här gången gällde det en ny etapp i hemvärnets utveckling, den första rikshemvärnstävlingen. Tävlingar förekom redan på åtskilliga håll inom hemvärnet. 1942 var tiden mogen för anordnande av en för hela hemvärnet omfattande tävling.

Riktlinjer för tävlingen

Efter ingående överväganden var man på det klara med riktlinjerna för hur tävlingen skulle läggas upp skriver Gustav Petri. Kaptenen Tore Lindgren som var Utbildningsofficeren i hemvärnstaben, kunde ta sig an med utformandet av de närmare bestämmelserna.

Efter uttagningstävlingar, först kretsvis och sedan inskrivningsområdesvis, hade man fått fram de hemvärnsgrupper som i september drabbade samman på Rosersberg. Varje hemvärnsområde kom på detta sätt att beröras av tävlingen.

1947 började driftvärnsförband delta i tävlingarna. På grund av att allmänna hemvärnets och driftvärnets olika arbetsuppgifter delades tävlingen upp i två avdelningar. Omkring 600 personer personer deltog i tävlingarna efter driftvärnets kom med i tävlingen.

Tävlingen

Första dagen på tävlingen var individuellt på såväl gevär som automatvapen. Andra dagen gick huvudtävlingen, stridsskjutning i grupp, av stapeln.

Den första rikshemvärnstävlingen tilldrog sig givetvis stor uppmärksamhet i hela landet, och många höga militärer bl. a. chefen för armén fanns på plats. Vid 1945 års tävling tillkom partisankrigsföring där även fältmässigt uppträdande och disciplin räknades. Handgranatkastning och sprängtjänst tillkom 1949. 1954 tillkom eldöverfall mot en fientlig utspisningsplats under mörker.

Prisutdelare

Prins Gustav Adolf var prisutdelare för den första rikshemvärnstävlingen 1942.

Intresset från massmedia

Intresset för den första tävlingen 1942 var stor i pressen. En intervju med stabschefen i hemvärnet Ivar Göthberg framhåller att man genom rikshemvärnstävlingen velat få fram en laganda och ökad förmåga att från skyddsställning avge välriktad eld på ett normalt stridsavstånd.

1942 hade man stegrat kraven och lade slutövningen som en ren stridsskjutning. På 300 m. avstånd ska ett anfall utföras in i fiendens ställning med fältmässiga mål. Gruppen skulle på så kort tid och med så lite ammunition som möjligt gemensamt nedkämpa fienden. De vapen som grupperna använde var armégeväret, kulsprutegevär och kulsprutepistol.

Laget som skulle representera Uppsala inskrivningsområde var Håtuna-Håbo-Tibble hemvärnsområde. Deras befälhavare Carl R. Fredriksen berättade att en intensiv träning bedrivits sedan de efter flera uttagningstävlingar blev klart att dom skulle få åka till Rosersberg. Gruppen bestod av 10 man, 8 ordinarie en reserv och Carl R. Fredriksen själv. Dom 3 milen till tävlingen skulle gruppen cykla.

Rikshemvärnstävlingarna anordnades på Rosersberg årligen fram till och med 1957.