Försök med mönster och färgsättning av maskeringsdräkt

I februari 1952 uppdrogs åt FOA, Försvarets forskningsanstalt, att utföra försök med soldatmaskering. Riktlinjerna för dessa undersökningar som pågått ett par månader har varit att genom färgsättning och mönsterutformning söka minska synbarheten och härmed träffrisken samt att om möjligt ännu mera minska den senare genom lämplig fördelning av starka färgkontraster.

För de avslutade förberedande försöken hade fyra olika typmålningar utförts på pappfigurer av soldat, iförd stridsdräkt försöksmodell 51 (fm/51). De för ändamålet använda figurerna återfinns i figur 1-4.

Figur 1. Omönstrad. Färgen motsvarar arméns gråa uniform.
Figur 2. Samma färg och mönsterstorlek som arméns kamouflerade regnskydd.
Figur 3. Småmönstrad i grön, svart och brun färg.
Figur 4. Kombinationsmönster med små mönsterstorlekar i grönt, svart och brun mot bottenfärg i svart och grönt färgerna desamma som för figur 3.

En uppfattning om effekten av mönster på stridsdräkt kan ses i fig 5-6, nedan, där två figurer av varje uppmålning placerats i ett terrängavsnitt och på nära hålla fotograferats på pankromatisk IR-känslig film.

Figur 5.
Figur 6.

Mot figurerna hade fältmässiga observationer och skjutningar ägt rum i samarbete med InfSS under skiftande väderleksförhållande och på olika skjutavstånd. Figurerna hade före skjutningen sminkats i ansiktet och på händerna. Sammanlagt fem skjutningar, omfattande drygt 200 skott med AG och kpist utfördes. Skjutningarna har fördelats mot två mål.

  • Mål 1: Två skjutningar mot åtta helfigurer i skogsbryn på 250 meters avstånd.
  • Mål 2: Tre skjutningar mot fyra helfigurer och fyra halvfigurer i skogsbryn på 130 meters avstånd.

I varje skjutning har, med undantag för 3:dje skjutningen mot mål 2, deltagit 12 skyttar, som delats in i fyra grupper vardera omfattande 3 man. För den undantagna skjutningen disponerades endast 6 man, som fördelades i grupper på 2.

Varje skytt har skjutit 10 skott per serie i 2 omgångar mot samma mål men med olika figurgrupperingar. Skyttarna hade före varje skjutning meddelats antalet figurer inom ett angivet målområde och avstånd. Skjuttiden var 2 minuter. Registrering av skyttarnas observationer har skett dels under tiden skyttarna riktat in sina vapen, dels har skyttarna efter varje skjutning fått redogöra för sina observationer i ordningsföljd.

För att eliminera risken att ett terrängavsnitt skulle vara fördelaktigare än ett annat och därigenom ge missvisande resultat, omgrupperades figurer 3 gånger efter varannan serie. Vid mål 1, se fig. 7, omflyttades helfigurerna inom grupperna A-D och F-H enligt följande schema:

Figur 7
Figur 7 saknades vid tillfället för publicering.

Vid mål 2, se fig. 8, flyttades halvfigurerna inom terrängbeteckningarna A-D och halvfigurerna inom E-H enligt samma schema. Histogrammet fig. 9 ger en bild av sammanlagda antalet träffar och skyttarnas 1:a observationer från samtliga skjutningar.

Här kan avläsas att de figurer, som målats i likhet med arméns kamouflerade regnskydd (figur 2), erhållit de flesta träffarna och de flesta observationer, vilka i första hand beror på mindre lämpligt valda färger.

Den grå uniformen (figur 1) sammansmälter i vissa fall ganska bra med terrängen men ger ej den eftersträvade maskeringseffekten på grund av silhuettverkan.

Att de små småmönstrade figurerna (figur 3) och figurerna med kombinationsmönster (figur 4) ger markerad skillnad både beträffande observationer och träffar trots att de målats med samma färger, visar att mönsterutformningen och kontrastverkan måste tillmätas stor betydelse för maskeringseffekten.

Av redogörelsen för dessa förberedande försök framgår att en maskeringsdräkt med lämplig mönsterutformning och färgsättningen i hög grad kan anses bidraga till att försvåra upptäckt även under rätt ogynnsamma med betingelser, om soldaten samtidigt tillvaratar det skydd som terrängen ger.

Figur 8.
Figur 9.

Kombinationsmönstret (figur 4), som i samtliga fall visar sig överlägset, kan med största sannolikhet förbättras för anpassning till olika terränger. Försök med liknande mönster, byggande på kontrastverkan i valörer, bör kunna ge maskeringsverkan för andra objekt (Tält, fordon, etc.)

I de fortsatta försöken började FOA att analysera ögats uppfattningsförmåga på färger.