Kasernerna brinner

Tisdagen den 23 mars 1954, klockan var omkring 12 och kompanierna stod uppställda för eftermiddagens övningar när en brand utbryter. Branden började i ett puts- och torkrum i den östra delen av kasern 1.

Den egna militära brandkåren med brandberedskapen trädde genast i aktion tillsammans med de övriga ”krigarna”. De uppträdde mönstergillt och rådigt och bidrog i hög grad till att handeldvapen, pälsar, uniformer och andra inventarier kunde räddas. Många av de värnpliktiga fick emellertid sina personliga tillhörigheter förstörda.

Bild från Gösta Swedéns samling. Fotografi taget av okänd värnpliktig.

Langarkedjor bildades som fick ut grejorna genom fönster och dörrar och när rökutvecklingen i kasern 1 blev för kraftig tog sig soldaterna i många fall ut fönstervägen på brandlinor.

Bild från Gösta Swedéns samling. Fotografi taget av okänd värnpliktig.

Brandkårer anländer

När den första brandbilen från Märsta anlände hade redan kasern 1 brunnit ner till grunden.

Förutom Märsta brandkår deltog även brandmän från Sigtuna, Knivsta, Uppsala och en station från Stockholm.

Byggnaderna var försedda med taktegel, men i vinden som låg på nerifrån sjön virvlade brandflagor omkring och fick fäste under tegelpannorna. Alla dessa brandflagor som blev gjorde att kasern 2 antändes.

Plastgolven utvecklade tjock rök

I början deltog militären i släckningsarbetet, men det blev till slut så farligt så det beordrades bort och endast brandmännen fick jobba med själva släckningen. Dels var det överhängande risk för ras från de inifrån utbrända husen och dels utvecklades en tjock bolmande rök, så att fara för rökförgiftning blev akut.

Bild från Gösta Swedéns samling. Fotografi taget av okänd värnpliktig.
Bild från Gösta Swedéns samling. Fotografi taget av okänd värnpliktig.

Lars Wedberg

En person som var med under branden var Lars Wedberg, som tillhörde 2 pluton i 3 kompaniet. Lars berättar att, kompanierna blev uppställda för genomgång om vad som skulle göras. Ju mer befälen pratade ju mer brann det. Väntetiden innan brandbilarna kom var lång.

Det var en enorm hetta under branden. Lars deltog i att evakuera det som fanns där ”markan” låg i kasern 2. Värnpliktiga deltog även i släckningsarbetet där det gick. Under branden spreds en oro bland militären att vapen kunde ha försvunnit. Efteråt på uppställningen blev det genomgång med inräkning av vapen. Frågan kom upp om någon sett eller hittat några vapen i de värnpliktigas skåp när de försökte rädda det som räddas kunde.

Dagen efter branden skulle kompanierna vara med i Stockholm vid parad när Danmarks kungapar kom på besök och nu hade utrustningen som skulle användas försvunnit i branden, vilket innebar att ny utrustning fick hämtas ut på Upplands regemente, I 8, i Uppsala.

Bild från Gösta Swedéns samling. Fotografi taget av okänd värnpliktig.
Bild från Gösta Swedéns samling. Fotografi taget av okänd värnpliktig.

Under dagen flyttade kompanierna över till AUS (Arméns underofficersskola) i Uppsala.

Brandorsaksutredning

Någon utredning om hur branden hade uppstått behövdes aldrig göras när en vänpliktig kom och erkände att det var han som orsakat branden. Han skulle sota kornet och siktet på sitt vapen när något gick snett och fick ett sådant snabbt brandförlopp att han inte kunde släcka branden.

Sven Johansson

Dagen efter branden var Sven tillbaka på skolan. Han hade själv gjort andra delen av sin värnplikt vid InfSS och jobbade nu som snickare vid byggnadsfirman Anders Dunder som utförde jobb åt byggnadsstyrelsen. En viss uppröjning påbörjades men på grund av att skolledningen inte visste hur man skulle lösa problemet om rivning eller återuppbyggnad, lämnade han platsen för att återkomma senare med att jobba i de baracker som fick ersätta kasernerna.

Kasern 2

När beslutet om att kasern 2 skulle rivas på grund av brand och vattenskador behölls grunden som det lades ett tak över. Källarutrymmet som var i den södra änden av kasernen byggdes om till toaletter för kompanierna. Byggnaden fick namnet ”skyskrapan” av manskapet.