Kapitel 2:2. Sannolikt fel och 50% spridning

Med träffyta föreslås avskärning mellan kulkärven och ett plan, målet. Allt efter planets läge sägs träffytan vara lodrät eller vågrät. Den punkt, ut i vilken medelkulbanan skär nämnda plan, kallas medelträffpunkt. Antecknas på ett papper ut i lämplig skala träffytan, och utsättes träffarna, så erhålles en träffbild. Träffytan är i allmänhet oval.

§4 Sannolikt fel och 50% spridning

Med träffyta föreslås avskärning mellan kulkärven och ett plan, målet. Allt efter planets läge sägs träffytan vara lodrät eller vågrät. Den punkt, ut i vilken medelkulbanan skär nämnda plan, kallas medelträffpunkt. Antecknas på ett papper ut i lämplig skala träffytan, och utsättes träffarna, så erhålles en träffbild. Träffytan är i allmänhet oval.

Vid en vertikal träffyta kallas ovalens vertikala axel största höjdspridning, dess horisontella axel största sidospridning I en horisontell träffyta benämnes den med skottriktningen jämnlöpande axel största längdspridning och den mot skottriktningen vinkelräta axeln största sidospridningen.

Största höjdspridningen är i allmänhet större än största sidospridningen. Största längdspridningen är alltid större än största sidospridningen. Betraktar man en av endast några få skotts bestående träffbild, så syns träffarna ej vara grupperade efter någon bestämd lag.

Ökas träffarnas antal, så inträder emellertid en påtaglig regelbundenhet ut i träffarnas gruppering, i det att träffarna ligger tätast närmast kring medelträffpunkten, på samma gång träffpunkterna även ligger symetriskt med avseende på nämnda punkt.

Orsakerna till att träffarna ligger tätast kring medelträffpunkten är att söka ut i det förhållandet, att små fel, t.ex. med avseende på patronens beskaffenhet eller vid vapnets användande, efter all sannolikhet oftare förekomna än stora.

Att träffpunkterna fördelar sig symetriskt med avseende på medelpunkten torde åter härröra av, att de flesta orsakerna till kulors spridning är av tillfällig natur; det är därför antagligt under förutsättning av ett tillräckligt stort antal skott, att för varje positiv avvikning skall inträffa en lika stor avvikning i negativ riktning.

Av satsen om kulors symetriska fördelning framgår omedelbart, att om en rät linje drages genom medelträffpunkten, så komma lika många träffar att ligga på vardera sidan om nämnda linje.

Sannolikt fel

Om man i en träffyta, lodrätt eller vågrätt, på ömse sidor om medelkulans träffpunkt (medelträffpunkten) drager tvenne parallella gränslinjer på lika stort avstånd från nämnda punkt och på sådant sätt, att hälften av träffarna falla inom dem, så kallas avståndet från medelträffpunkten till någon av dessa båda för sannolikt fel (betecknas f ′ )

Är träffytan lodrät och gränslinjerna lodräta, kallas avståndet mellan en av dem och medelträffpunkten för sannolikt fel i sida (f′s) är gränslinjerna vågräta, kallas avståndet mellan en av dem och medelträffpunkten för sannolikt fel i höjd (f′h).

Är träffytan vågrät och de båda gränslinjerna vinkelräta mot skottlinjen, så kallas avståndet mellan en av dem och medelträffpunken för sannolikt fel i länd (f′ι); är gränslinjerna parallella med skottlinjen så erhåller man samma sannolika fel i sida, som om målet varit lodrätt.

50% spridning

Avståndet mellan de båda nyss nämnda parallella gränslinjerna är lika med 2 f ′, vilket avstånd angiver det minsta område, inom vilket 50 % av träffarna kunna rymmas; detta område betecknas med

S50=2f ′= 50% spridning.

För att angiva den riktning, i vilken 50% spridning räknas, användes beteckningarna:

H50 = 2fh′ = målhöjd upptagande 50% träff
B50 = 2fs′ = målbredd upptagande 50% träff
L50 = 2fι′ = mållängd upptagande 50% träff

Den bättre hälftens av träffarnas mål och sannolika felet i radie. Det inses av det föregående, att H50 , B50 och L50 visserligen angivna mål, vilka upptaga hälften av träffarna, men ej den bättre hälften, att denna utgöres av de 50 % av träffarna, en ellips, vilken på följande sätt kan utkonstrueras. Man avsätter på ömse sidor om medelträffpunkten i lodled 1,75 fh′ och i vågled 1,75 fs′ och uppdrager därefter rektangeln; densamma innesluter den sökta ellipsen, vilken därefter med tillräcklig noggrannhet erhållas genom hörnens avrundade.

Ellipsens större axel är således 1,75H50 och mindre axel 1,75 B50.

Om vid en lodrätt träffyta sannolika felen i höjd och sida är lika stora, eller nära lika stora, kan bättre hälftens mål anses vara en cirkel i stället för en ellips.

Denna cirkel erhålles genom att taga medelträffpunken till medelpunkt och medeltalet av ellipsens halv axlars värden till radie. Denna radie eller radien till den minsta cirkeln, som innesluter bättre hälften av träffarna, kallas sannolika felet i radie och beräknas där av att;

fr′ = (1,75fs′ + 1,75fh′) / 2 = (1,75 / 2)(fs′ + fh′) = (7 / 8)(fs′ + fh′)

I överensstämmelse med föregående beteckningar är D50 = fr′ = diametern till en cirkel upptagande 50 % träff.

Hur man går till väga vid bestämmandet av sannolika felen för ett vapen framgår av kap III undersökning av eldhandvapens skjutegenskaper.