Kapitel 3:1. Uppmätning av kulans utgångshastighet

Apparaten utgöres i huvudsak av en vertikal, cylindrisk pelare, vid vilken är anbringade två elektromagneter, av vilka den övre i magnetiskt tillstånd uppbär en lång metall stav, den så kallade kronometern, och den nedre en något kortare metallstav, s.k. registreraren.

§6 Uppmätning av kulans utgångshastighet

För utrönande av ett vapens skjutegenskaper uppmätas kulans utgångshastighet, bestämmes avvikningsvinkelns storlek och tecken samt utföres spridningsserier för vinnande av kännedom om spridningsförhållande.

Den apparat, som för uppmätande av kulans hastighet, numera allmännast användes är le Boulengé s kronograf.

Apparaten utgöres i huvudsak av en vertikal, cylindrisk pelare, vid vilken är anbringade två elektromagneter, av vilka den övre i magnetiskt tillstånd uppbär en lång metall stav, den så kallade kronometern, och den nedre en något kortare metallstav, s.k. registreraren.

Då kulans utgångshastighet skall bestämmas, sättes apparaten i förbindelse med två elektriska ledningar, av vilka den ena går genom en fin metalltråd, som medelst en på pipan fastskruvad träklove är anbringad strax invid mynningen; den andra elektriska ledningen står i förbindelse med en järnplatta, som vanligen upphänges på 50 m. avstånd framför mynningen i en sådan ställning, att den stöder mot tvenne ändpunkter av sistnämnda ledning och därigenom sluter densamma.

Vapnet inriktas så, att kulan träffar tavlan.

Då de elektriska ledningarna är slutna, så är elektromagneternas kärnor magnetiska; man kan då vid dem upphänga kronometern och registreraren. Vid skottlossningen avslites mynningstråden, och den genom densamma gående elektriska strömmen avbrytes.

Den till nämnda ledning hörande elektromagneten upphör då att vara magnetisk, varpå kronometern börjar falla. Då kulan träffar tavlan skiljer sig denna till följd av stöten från de bådan nämnda stödpunkterna, och därvid avbrytes den andra elektriska ledningen; registreraren börjar då falla. Den sistnämnda orsakar därvid, att en på apparatens fotställning befintliga knivsegg slungas fram mot den fallande kronometern och åstadkommer på densamma ett märke.

Av det läge, nämnda märke har, kan man bestämma den väg, kronometern fallit, då den samma träffas av kniven, samt den mot nämnda väg svarande tiden enl. formeln.

S = (g · T2) / 2

Det värde på T, som härvid erhålles, angiver emellertid ej den tid, kulan behövt för att gå från mynningen till tavlan (50m.) ty registreraren har behövt en viss tid för att falla, en viss tid har en erfordrats för kniven att slå fram o. s. v.

Från T måste tydligen, den tid, t  vilken tid finnes genom att man samtidigt avbryter båda elektriska ledningarna och av den väg, kronometern då hinner tillryggalägga, innan den träffas av kniven, beräknad motsvarande tid, som kulan använt för att tillryggalägga avståndet från mynning till tavlan (50m.)

Divideras detta avstånd med T  t, erhålles kulans medelhastighet, under det hon tillryggalägger denna väg, vilken medelhastighet antages vara kulans hastighet (V25) på halva detta avstånd från mynningen.

För beräkningen av utgångshastigheten används formel.

V0 = Vx (1 + (0,422 / B) · x).........................13

ut i vilken formel

xavstånd från mynningen
V0utgångshastigheten i m.
Vxhastigheten i m. på x m. avstånd från mynningen
Bkulans belastning, uttryckt i kg. på q v m.
(för 1867-89års gevär är B = 288 kg. på q v m.