Gevär Remington 1867

En Svensknorsk kommitté tillsattes den 25 oktober 1866. Länderna skulle gemensamt komma med förslag på bakladdningsgevär för bägge länderna. Mellan åren 1865-1867 gjordes i Sverige prov med ett flertal gevär med tändnål och magasin. Av dom mekanismer som kommittén prövade fann dom den förbättrade Remingtonmekanismen vara den bästa.

Mekanismen

Josepf Rider från Newark, Ohio, USA uppfann den mekanism som Remington kom att använda på sina gevär, han tog patent på den 27.1 1863. Remington & son vapenfabrik köpte patentet, förbättrade konstruktionen och tog patent på mekanismen 1864.

På Remingtons patent 1864 gick hanen genom slutstycket, hanen och tändnålen var ett stycke. Problem kvarstod med att hanen och slutstycket ofta kastades upp av gastrycket när vapnet avfyrades. Konstruktionen förbättrades 1865 genom att slutstycket blev solitt och fick tändnål.

Ett Svensk-Norskt samarbete

En Svensknorsk kommitté tillsattes den 25.10.1866. Länderna skulle gemensamt komma med förslag på bakladdningsgevär för bägge länderna. Mellan åren 1865-1867 gjordes i Sverige prov med ett flertal gevär med tändnål och magasin. Av dom mekanismer som kommittén prövade fann dom den förbättrade Remingtonmekanismen vara den bästa.

En av andledningarna kan också ha varit att det fanns 30000 gevär i förråd i Sverige och 12000 gevär i Norge som kunde modifieras med Remingtons system. Kalibern skulle vara samma som på 1860 års gevär 12,17 mm. Den 8 maj 1867 fastställdes beslutet att Remingtonmekanismen skulle inköpas till det Svenska och Norska infanteriet.

Ammunitionen till geväret var den första enhetspatronen med gastät hylsa av kopparbleck (94 % koppar, 6 % zink) 44 mm lång försedd med fläns och konstruerad med kantantändning. Kulan hade en längd på 22, 27 mm och vikten var 24g med en krutladdning som vägde 4,25g.

10.000 färdiga gevär och 20.000 lösa mekanismer inköptes från Remington 1867, även maskiner för egen tillverkning och Remingtonpatroner inköptes från USA.

Den 25.11.1870 antogs för det svenska kavalleriet en Remingtonkarbin. Karbinen skulle ha samma kaliber som gevär m/1867 12,17 mm Karbinen förvarades vid sadelns på hästens högra sida i ett läderhölster.

Modifieringar

Redan 1874 sköt engelsmän och tyskar på avstånd upptill 1350 meter. Det gjorde att Remingtongeväret som var skottställt på 900 m var underlägset.

1882 års försöksskjutningar föranledde en skrivelse till artilleridepartementet om att få provskjuta Remingtongevär med 9 mm pipor. Provskjutningar gjordes efterföljande år av officerare som stannade kvar på skolan efter kursernas slut.

I Sverige rådde i slutet av 1880 talet ett visst tvivel till finkalibriga gevär med magasin vilket ledde till att Remingtongeväret förbättrades. Två olika pipor prövades där Rubens pipor kom att användas. Geväret fick också ett förbättrat slutstycke med centralantändning (i motsats till tidigare kantantändning då tändnålen träffade tändhatten i kanten) som försetts med tändnålsregulator. Även patronutdragaren förbättrades vilket gjorde att skytten nu kunde skjuta 6-7 skott i minuten i stället för 5 med m/1867, slutstycksbultarna förstärktes och geväret fick en ny modell av bajonett.

Sommaren 1887 gjordes provskjutningar på infanteriskjutskolan med geväret som senare benämndes gevär m/1867-1889. Vapnen kom att skottställas på 2000 m för gevär och 1500 m för karbin.

Tester som gjordes på Remingtongeväret

  • Man genomförde tester med Remingtongeväret som visade att man kunde skjuta 2000 skott utan vapenvård därefter 120 skott i snabb följd.
  • Man överöste mekanismen med sand och vatten,
  • lät geväret stå ute i 5 veckor i vinterförhållande utan vapenvård.

Vapnet var ändå i brukbart skick. Man prövade också med uppskurna patroner som vid avfyringsögonblicket revs sönder så att krutgaserna till större delen gick bakåt utan att mekanismen blivit påverkad i sin rörelse.

Specifikationer

Samtliga tre modeller hade Remingtonmekanism och en låda av stål.
Modell
1867
Typ
Gevär
Längd
136,62 cm
Vikt
4,25 Kg (oladdat)
Pipa
95 cm
Kaliber
12,17x44 mm
Räfflor
6 st. Ett varv på 104,7 cm
Utgångshastighet
386 m/s
Kolv & stock
Brunbetsad björk. Tidiga exemplar hade stock av valnöt
Bajonett
Stickbajonett med fyrkantig stukatklinga, eller sabelbajonett
Modell
1870
Typ
Karbin
Längd
86 cm
Vikt
2,65 Kg
Pipa
46 cm
Kaliber
12,17x44 mm
Räfflor
6 st. Ett varv på 104,7 cm
Utgångshastighet
342 m/s
Kolv & stock
Brunbetsad björk.
Bajonett
Ej avsedd för bajonett.
Modell
1867-1889
Typ
Gevär
Längd
124 cm
Vikt
4 Kg
Pipa
84 cm
Kaliber
8(x58?) mm
Räfflor
6 st. Ett varv på 28,8 cm
Utgångshastighet
386 m/s
Kolv & stock
Gulbetsad björk.
Bajonett
Stickbajonett med fyrkantig stukatklinga