Kapitel 4:3. Terrängens inflytande på eldens verkan

De moderna gevärens flacka kulbana och den stegring i eldverkan, som genom densamma ernåtts, möjliggöra på ena och tvinga på andra sidan tillett långt omsorgsfullare begagnande av terrängen såsom skydd än förr var nödigt.

§12 Terrängens inflytande på eldens verkan

De moderna gevärens flacka kulbana och den stegring i eldverkan, som genom densamma ernåtts, möjliggöra på ena och tvinga på andra sidan tillett långt omsorgsfullare begagnande av terrängen såsom skydd än förr var nödigt.

Små obetydliga höjningar eller sänkningar i marken, som förr icke ge något verkligt skydd till följd av kulbanans stora krökning, giva numera sådant, sedan kulbanan blivet rakare (fig. 42 pl III).

Då på samma gång sannolikheten att uppnå en viss eldverkan blivit betydligt ökad, i somliga fall mera än fördubblad, tvingas de stridande att uppsöka och till sitt skydd använda betäckningar, som förr förbisågs eller med skäl betraktades som värdelösa.

För att kunna väl fylla sin uppgift såsom utbildare och förare av trupp, måste officeren genom eftertanke och övning förskaffa sig en snabb blick och ett säkert omdöme i vad som rör användbarheten av marken såsom skydd.

Utom det ovan vidrörda direkta inflytande, som terrängens luftförhållande under vissa omständigheter utöva ett beaktansvärt inflytande på (understöd och reserver), på vilka elden icke direkt riktas, men som kunna komma att lida av den mot framförvarande avdelningar (skyttelinjen) riktade elden.

På eldens verkan mot den avdelning på vilkas den riktas, utöva däremot terrängens lutningsförhållanden icke något inflytande.

  • Antingen elden angives från en höjd mot framförliggande slättmark såsom framställes på pl. III av fog. 37 a;
  • från en slättmark mot en framförliggande sluttning såsom i fig. 38;
  • från lägre liggande mark mot en höjdplatå såsom i fig. 39;
  • från lägre liggande mark mot en höjd såsom i fig.40 a;
  • eller från en sätt mot undanfallande mark såsom framställes av fig. 41, så blir eldens verkan densamma mot en avdelning

a mot vilken den riktas, som den skulle blivit på med riktlinjen jämn löpande mark men med i övrigt lika förhållanden. Det kan visserligen vid ett flyktigt påseende tyckas, som om eldens verkan i de här såsom exempel tagna fallen skulle bliva beroende av terrängens lutning, om målets icke befunne sig vid a, utan istället längre fram såsom vid a, (fig. 40 b) eller längre tillbaka såsom vid b eller c men då man betänker, att siktlinjen under sådana förhållanden icke kvarstår riktad mot a utan i stället riktas mot b eller c, så inses lätt, att, såsom bifigurerna 37 b och c visa, eldens verkan även i dessa fall blir densamma, som om terrängen vore jämn löpande med siktlinjen.

Det kan tyckas om förhållandena i detta hänseende skulle undergå förändring, om målet möjligen skulle utgöra av en kolonn. Men även sådant fall är det likgiltigt, om målet står på en mark som lutar mot siktlinjen, såsom framställes i fig. 37 och 38, eller från siktlinjen, såsom i fig. 39 och 41.

I förra fallet träffas de bakre avdelningarna direkt; i senare fallet blir de även utsatta för eldverkan till följd av kulans stora inträngningsförmåga. Kolonner komma väl för övrigt endast av ovarsamhet att införas inom det verksamma eldområdet. Mot sådana trupper (reserver) däremot, som möjligen befinna sig i terrängen bakom den trupp som utgör det egentliga målet för elden, är, såsom av figurerna synes, eldens verkan i mycket hög grad beroende av terrängens lutning.

  1. Lutar marken mot siktlinjen, såsom i fig. 37 och 38, kunna reserverna hållas närmare skyttelinjen än på med siktlinjen jämn löpande mark, utan att bli utsatta för verkan av den mot skyttelinjen riktade elden.
  2. Lutar marken från siktlinjen med en svag sluttning, någorlunda överensstämmande med kulbanans sänkning, såsom i fig. 39, måste reserverna hållas längre tillbaka än på med siktlinjen jämn löpande mark, för att icke bli utsatta för verkan av den mot skyttelinjen riktade elden.
  3. Har marken åter en starkare lutning än kulbanan, såsom framställes i fig.40 och41, så finna bakomvarande avdelningar skydd bakom krönet, och kunna därvid ofta förhållandena vara sådana, att skyddet är bättre närmare den beskjutna avdelningen än längre ifrån densamma (fig. 40 och 41).

För att icke begå överdrifter vid ett uppskattande av terrängens inflytande på eldens verkan, måste tagas i beaktande, dels att de bakomvarande avdelningarna i allmänhet icke, såsom skyttelinjerna göra, upptaga största delen av frontutrymmet utan äro fördelade på mindre områden av detsamma, dels att markens lutningsförhållanden i allmänhet är större än kulbanans.

Härtill kommer, att reserverna som stå på framsidan av en sluttning, såsom i fig. 40, visserligen icke lida av den eld, som riktas mot skyttelinjen, men oftast lätt kunna upptäckas och göras till mål för dem själva riktad eld.

Å andra sidan får icke heller det inflytande underskattas, som terrängens lutning utövar på eldens verkan, utan bör det begagnas till egen fördel, så snart detta kan ske utan motsvarande olägenheter i andra hänseenden, såsom ett exempel härpå kan anföras, att vid besättande av en höjd till ett visst försvar, skyttelinjebör läggas fram så långt, som möjligt är, utan att den förlorar översikten över den framförliggande marken, förutsatt att den kan få vederbörlig naturlig eller konstgjort skydd.

Därmed vinnes dels den förmånen, att de kulor, som riktas mot en anfallande skyttelinje men icke träffa denna, bättre bestryka marken och därigenom försvåra framförandet av understöd, dels att egna understöd kunna stå på eller bakom krönet utan att lida av den mot skyttelinjen riktade elden.

För att kunna erhålla ett begrepp om den verkan, som kan väntas i bakomvarande avdelningar var den mot främre avdelningar riktade elden, är det nödvändigt att söka utreda, hur kulorna fördela sig i sidled bakom de avdelningar, som utgöra det egentliga målet.

  • I det fall då, det antages, att kulkärvens bredd vid målet blir lika med den skjutande avdelningens bredd, måste det även antagas, att kulkärvens förfarande bibehåller samma bredd även bakom målet.
  • I det fall åter, då kulkärvens bredd sammanträngas i målet, är det tydligt, att, sedan sammanträngningen fortgått ytterligare ett stycke bakom målet, bredden åter tilltager.

Såsom en närmelsevis riktig beräkningsgrund kan antagas, att en 200-300 m. bakom målet uppfångad träffbild har en bredd ungefär lika med hälften av den skjutande avdelningens.

Det beror i hög grad på markens beskaffenhet och lutningsförhållanden, om kulorna rikoschetterna eller ej.

  1. Ju fastare marken är, och ju mindre den vinkel är med vilken kulorna träffa marken, desto lättare rikoschettera de vid samma hastighet.
  2. Hastigheten utövar nämligen även inflytande så till vida, att sannolikheten att kulorna skola rikoschettera ökas med hastigheten.
  3. Uppstudningsvinkeln blir i vanliga fall större än nedslagsvinkeln, och den blir jämförelsevis större på mjuk än på hård mark.

Under gynnsamma förhållanden, d.v.s. då infallsvinkeln är liten, hastigheten stor och marken hård, kunna kulorna rikoschettera två eller t.o.m. flera gånger, varvid banornas storlek allt mera minskas.

De rikoschetterande kulorna avviker vid anslaget mot marken åt det håll ditåt de roterar, alltså åt höger för 1867-89 års gevär; och det är flera gånger iakttaget att t.o.m. vid anslaget mot vatten, denna avvikning kan uppgå till omkring 20°.

På vågrätt gräsmark rikoschettera i regel kulorna på avstånd intill 1800 m.

Såsom av det förutstående framgår, är den verkan, som kan åstadkommas av rikoschetterade kulor, beroende av allt för många olika omständigheter för att kunna indragas i några beräkningar. Det torde få anses tillräckligt att fästa uppmärksamheten vid, att rikoschetterande kulor under somliga förhållanden kunna bidraga att öka eldens verkan. Den, som framgår till anfall, kan svårligen taga hänsyn till verkan av rikoschetterande kulor; men vid försvaret kan det vid val av ställning mången gång både låta sig göra och vara befogat och sker genom att undvika sådana uppställningsplatser, där den framförliggande marken är särskild gynnsam för kulors rikoschettering.