Fältarbetspluton - Björn Stavö

Torsdagen den 12 november träffade vi Björn Stavö hemma i bostaden i Märsta. Han ryckte in på Svea Livgarde 1957 där han gjorde sin grundutbildning. Därefter blev han överflyttad till infanteriskjutskolan i Rosersberg.

Vi har träffat...

Torsdagen den 12 november träffade vi Björn Stavö hemma i bostaden i Märsta. Han ryckte in på Svea Livgarde 1957 där han gjorde sin grundutbildning. Därefter blev han överflyttad till infanteriskjutskolan i Rosersberg.

Björn är född och uppvuxen i Stockholm, och när det var dags att göra lumpen bodde han i stadsdelen Wasastaden.

Mönstringen

På hösten 1956 gjorde Björn sin mönstring. Vid mönstringen gjordes några skriv och räkneuppgifter. När han kom in till mönstringsförrättaren fick han beskedet infanteriet och inget annat. Tillsammans med Björn mönstrade även rocksångaren Leif ”Burken” Björklund från gruppen Rockfolket. Burken kom fram till Björn ”Fan Björne får jag låna din bricker”. Hur det gick för honom vet jag inte, säger Björn men jag fick tillbaka mina glasögon.

Inryckning

Dagen för inryckningen blev man hämtad med buss från Norra Bantorget i Stockholm. Sedan gick resan till kasernvakten vid Svea livgarde i Sörentorp. Björn hade nummer 065 under sin tjänstgöring. Sitt boende hade han på kasernen. De var 48 man i varje pluton fördelade på fyra logement. Han ingick i en I.S.B. pluton ”Indikering, Sanering och Brandskydd”, som sedan blev en fältarbetspluton. I kompaniet ingick också en grk pluton. Det var två plutoner i ett kompani. Uniformen som användes var m/55 och som personligt vapen hade man k-pist m/45. Till regementsområdet fanns två infarter, norra och södra, den norra var bemannad med vakt. Där gick alla transporter in och ut på området. Den södra användes vid besök på regementet. Inom området fanns också två stycken motionsspår i olika längder märkta rödvit och blåvita. Chef för hundstallet var Olympiasimmaren från OS 1912 Pelle ”Limpo” Lindberg.

GSU (Grundsoldatutbildning)

I första skedet fick de lära sig att marschera. Sedan kom utbildningen i det personliga vapnet med skjutning. Även en prisskjutning gjordes på kompaniet, där Björn sköt till sig ett silvermärke.

Av ett befäl fick de lära sig marschanträdande. Här fick de lära sig de olika kommandona när de marscherande, vänster fot, vänster, innan höger fot sattes i marken kom kommandoorden avdelning halt. Under marscherandet sjöng grabbarna sånger för att lätta upp stämningen.

Vid brandutbildningen fick de lära sig ”att elden skulle kvävas, ta bort det brännbara materialet eller kyla elden med kolsyresläckare” Man fick också lära sig bestämmelser för vaktpersonal, att bl.a avvisa obehöriga personer. Kasernberedskap var det ofta. Björn berättar om en händelse när han stod vakt vid norra grinden. Det var vinter och kallt, på morgonen kommer husmor cyklande. Björn öppnade grinden och hälsade med godmorron, tillbaka fick han ett vresigt godmorron. Björn blev senare inkallad till vaktchefen, husmor hade gjort en anmälan, Björn hade inte lämnat av till husmor, hon var nämligen konstituerad löjtnant.

Matsalen

Vid måltiderna gjordes visitation av ett befäl vid ingången till matsalen. Klädseln skulle vara linneuniformen ”grötstället” med halsduk. Satt inte halsduken ”idioten” rätt fick man rätta till den och ställa sig sist i matkön. Detta innebar att när man kom fram var maten ofta slut. Även händerna fick visas upp och skulle vara rentvättade.

Permissioner

Åkte man ofta in till Vinterpalatset som var ett dansställe i Stockholm och dansade. På den tiden hade tjejerna angorablusar på sig. Dessa luddade av sig på permissionsuniformen. Det blev ett fasligt noppande efteråt. Luddet var något som vaktchefen alltid påpekade vid återkomsten. Hemresor vid permissioner kunde göras med tåg men biljetten fick man betala själv. Ibland kunde man ha tur och få åka gratis på bussen. Även tummen användes. Björn åkte buss nr 22 till Norra bantorget. På lördagarna var det tjänst fram till lunchen klockan tolv. Klockan tretton var det tvättbyten, därefter var det visitation av logementet fram till klockan femton, sen var det höger, vänster om.

Högvakten

Björn gick högvakt midsommaren 1957. Man tränade intensivt 2-3 veckor innan det var dags att gå högvakt. Uniformen som användes var den blå modell äldre med pickelhuva. En vecka efter att uniformen och pickelhuvan hämtats från förrådet började grabbarna att riva sig i håret. Pickelhuvan var full med löss.

Vid Kungliga Slottet stod man på post i tvåtimmar, fyra timmars vila. Man var en grupp om tre personer på varje postställe. Att gå högvakt gjordes ett flertal gånger. Vid en av gångerna besökte drottningen Elisabett Sverige.

Vid ett tillfälle kom en ung tjej upp till Slottet. Hon hade kommit med färjan från en möhippa på Gröna Lund. Den sista uppgiften som hon skulle göra enligt hennes program var att kyssa vaktpost nr 4. Vaktposten blev osäker och tryckte på larmet. Posten fick en utskällning av vaktchefen, med frågan vad han var för en Svea livgardist. Under posteringen hände inte så mycket, vid ett annat tillfälle såg Björn lillprinsen.

Överflytten

På eftersommaren 1957 gjordes överflyttningen till Rosersberg på cykel. På cykeln lastades stridspackning och trosspackning tillsammans med övrig packning som var utkvitterad. Sedan började färden via den gamla riksväg 13 och småvägar till skjutskolan. Vägsträckan vid Rotsundabacke var inte att leka med, berättar Björn, den var lång och seg. Skulle man någonstans var det cykla som gällde, berättar Björn.

Skjutskolan

Sitt boende under tiden i Rosersberg hade man i barackerna efter Holmbodavägen. Han bodde i förläggningsområde A barack 3. Det var fritt i Rosersberg och gjorde att det var trivsamt. Här fanns ingen kasernvakt och maten var bra. Kasernberedskapen sköttes av övningskompanierna från skolan. Brandberedskapen fick de vara med och hjälpa till med. Tiderna för inställelse på kvällarna var måndag och tisdag klockan 22.00 onsdag och torsdag 24.00 fredag 22.00. Till sjukstugan gjorde de besök för att få en spruta. Då fick man stå på ett långt led i korridoren.

Dagen började med revelj kl.0700 därefter tvättade man av sig. Frukost i matsalen, övningar fram till klockan 11.00 därefter lunch till kl. 12.00 så fortsatt tjänst till 1600. Måltiderna intogs med de övriga värnpliktiga på skolan. På onsdagskvällarna var det dans på skjutskolans dansbana. Dagofficeren såg till att ordningen upprätthölls. I skolans övningshall fanns en biograf där man visade film. Den 13 december var det stor fest med luciatåg i matsalen. Lucian var dagofficerens dotter.

I bland hände det att man fick en apelsin vid lunchen. Apelsinskalen fick inte blandas med det vanliga matavfallet. Ett befäl förklarade varför, resterna gick till bönder med grisuppfödning på orten och att det inte fanns några grisar som åt apelsinskal. Då väcktes idèen bland grabbarna att konstruera en gris som åt apelsinskal.

Övningar

På Rosersberg skulle Björns pluton fälla träd, gräva skyddsvärn, gropar och diken. De skulle också vara med och bygga en ruinstad vid Holmboda.

På ett gärde skulle man göra en plats som skulle se ut som om det hade varit en atomdetonation. För att få reda på hur en ruinstad såg ut tittade man på gamla fotografier från Nagasaki och Hiroshima.

Från förrådet försågs de med materiel som man använde när man skulle fälla träd. Med beväringarna från Svea livgarde åkte de runt på Rosersberg och sprängde träd. Med var också ett antal befäl som visade hur man skulle gå till väga.

Ett annat befäl som Björn hade var brandchefen från Luleå, Kn Gofeng. Han lärde ut hur det såg ut när det hade brunnit, varit toppeld, roteld och markbrand.

Radioaktiv sanering hade Kn Boman hand om. Han lärde ut att det var bra att spruta fotogenlösningar på bilarna vid saneringen.

Det var även mycket övning med napalm. Man kastade ut det på gräsmattan och på gärdena och tände sedan med en apterad krutstubin, för att se hur effekten blev. Napalmen las även i gamla bensinfat, vilket blev en enorm smäll, berättar Björn. Napalmen som användes kom färdigblandad.

Man använde också bromaceton i ampull vid gasövningar. I ett skyddsrum trampades ampullen sönder, sedan skulle man vänta på kommandot skyddsmask på. Skyddsmaskerna skulle täthetsprovas för att vara täta när de hade övning med tårgas.

Vid personliga saneringsövningar mot radiak kunde man få höra av befälet: utrustning godkänd, person underkänd. Då fick man ta av sig alla kläderna, det var kul i november månad, berättar Björn.

Den 10 januari 1958

Den dagen skulle det övas med napalm med Löjtnant Lindkvist. Han hade fyllt en pappsäck full med napalm. Sedan stegat ut avståndet till värnet där Björn och hans kompisar befann sig. Ett avstånd som kom att visa sig vara för kort. På värnet lades sedan en trälucka. Vid detonationen lyftes träluckan upp av tryckvågen och brinnande napalmen kom ner i värnet. Med brinnande kläder försökte de ta sig upp. När det inte gick, spred sig paniken bland grabbarna de skulle upp. När Björn skulle upp slog han huvudet i träluckan. Väl uppe fick de hjälp att släcka elden i kläderna med filtar. Efteråt blev de avsynade av befälen om de hade fått några skador. De skador som blivit var brännskador i nacken och svett hår. Det var en händelse som Björn hade mardrömmar om efteråt. Jag såg den där ”jävla” luckan kom upp, berättar Björn. Samma dag avbröt Björn sin värnplikt. En kort tid efter satt han på slottet i Rosersberg och skrev övningsprotokoll. Därefter återvände han till Svea livgarde för avrustning. Kamratskapet var bra, vi hade kul nästan jämnt, berättar Björn. Befälen var bra.

Muck

När det var dags för Björns lumparkompisar att ha muckarfest blev han inbjuden. Festen hade grabbarna själva ordnat vid Fiskartorpsbacken, där de hade hyrt övervåningen. Fiskartorpsbacken låg efter Norrtäljevägen mot Riksmuseet.

Arbetslivet

Björn började jobba på Åhlén och Åkerlund som hålkortoperatör. Nästa arbete blev Elektrolux i sex år. Därefter Siemens Elema som tillverkade elektromedicinsk utrustning till sjukvården, så som röntgendatorer, ekg, eeg. På Siemens jobbade Björn i 35 år fram till sin pension 2001 .

Ny Inkallelse

1969, när familjen hade flyttat till Märsta och köpt ett hus fick Björn ett militärbrev på posten. Det var en inkallelseorder. Han blev ålagd att göra resten av den tjänstgöring som inte blev gjord på grund av olyckan. Under tiden 1 april till den 4 juni skulle han tjänstgöra på dagtid på regementet i Uppsala. I tiden ingick också repetitionsövning.

Vid inryckningen frågade befälen Björn ”vad han gjorde där?” I Uppsala fick han hämta ut en permissionsuniform ”med mottot att hålla sig undan”. Björns fru Gunilla berättade att kommunens socialförvaltning ringde. De frågade om de ville ha ekonomisk hjälp under tiden Björn var inkallad i Uppsala.

Efter tiden i Uppsala fick Björn ett brev hem med förfrågan om han ville bli placerad i Hemvärnet, Civilförsvaret eller Röda korset. Björn valde Hemvärnet.

Hemvärnet

De första två månaderna blev han extra hemvärnman i Sätuna Hemvärnsområde (som senare blev Märsta hemvärnskompani). Uniformen som han fick var m/39-58, vapen mausergevär m/96. Han blev också tilldelad en förpackning om 80 stycken skarpa patroner, märkt Mob am. Han gick kurser genom Fo 44 i Stockholm och blev ordinarie hemvärnsman. Björn blev sedan gruppbefäl, plutonschef, ställföreträdande Hemvärnschef. Senare blev han också Hemvärnschef för Sätuna Hemvärnsområde. Ett skyddsobjekt som Björn och hans manskap hade att bevaka var Arlanda flygplats. Under 1980 talet installerades värnkanoner på flygplatsen. Björn blev chef för värnpjäs nr 3 västra. Skjutriktningarna för pjäserna blev kontrollerade och godkända av Fo 44. Med pjäserna övades färdigställande av pjäsen, laddningsövningar, målobservation och målangivelser. För att få skjuta med skarp ammunition med pjäserna ordnades varje vår skjutning på LV 3 övningsfällt vid Väddö.

Vid en övning när vi tränade målobservation så kom ett flygplan från Pan American och taxar ut till start. Vi tittade på piloterna och de tittade på oss. Vi vinkade och då fick vi tummen upp tillbaka. Vi såg att piloterna skrattade i cockpiten. De tänkte nog, säger Björn, vilken tur att vi slipper kriga mot svenskarna.

Inom hemvärnet förekom också larmövningar. Hemvärnsmannen kunde när som helst bli uppringd för att inställa sig på någon plats.

1973 när Sveriges konung Gustaf VI Adolf gick bort blev Björn utvald att stå hedersvakt vid kistan i Slottskyrkan.

Innan Björn slutade i Hemvärnet började han som fritidspolitiker i partiet Moderaterna. Under många år hade han uppdrag i kommunala nämnder, kommunfullmäktig och i Svenska kyrkan. I Tinget hade han uppdrag som nämndeman.

Pistolskytte var också ett av Björns intressen. Han var med i Rosersbergs pistolskytteklubb och sköt på deras skjutbanor vid Tallmilan. Som ligger på skjutskolans gamla skjutfält och kallas i dag för Tallmilans skyttecenter.

Vi tackar Björn och Gunilla för de trevliga pratstunderna och den information de har hjälpt oss med.