Ksp m/ 42 med benstöd och kolv - rapport

Pjäsen erhölls den 12 sep 1946 och användes under c:a 14 dagars tillämpningsövning vid 10. försökskomp I12.

Det benstöd som provades var anbragt mitt under manteln och kortare än på övriga typer. Av kolvar provades dels en typ som fästes direkt på bufferten med vingmuttrar, dels en typ som fästes i kugghylsan och som nedtill avslutades med en pistolkolv.

Dessutom provades ett plåtmagasin avsett att fästas på pjäsen så att denna kan bäras laddad.

Proven ha endast avsett pjäsens handhavande och ej dess skjutegenskaper.

Benstöd

Den här prövade typen på benstöd har visat sig avsevärt överlägsen tidigare använda. Genom att benen gjorts kortare hat en lämplig eldhöjd erhållits. Sulornas upphöjning underlättar ingående i eldställningen från skydd i det man kan skjuta pj på dem, då benstödet är framfällt men ej fasthakat. Intagande av eldställning under framryckning underlättas av att benen låsts även i utfällt läge. Det synes även vara möjligt att skjuta med pj direkt stödd mot underlag och benen infällda. Regleringsanordning för benens vinkel saknas, men torde ej vara nödvändig.

Slutomdöme: Konstruktionen i princip lämplig.

Kolv

Att fästa kolven i kugghylsan synes vara onödig omgång. I praktiken sker alltid höjdriktning med axeln, dels emedan det är enklare och dels emedan pj, på grund av att den blir baktung vid användande av benstöd, lätt glider ned utefter kuggstången, då bromsen lossas. En kolv som är fäst i kugghylsan kommer dessutom ej i pj mittlinje varigenom rekylen upptages snett, och brytning uppstår lätt då kolven stödes mot marken.

Den lämpligaste fastsättningsanordningen torde därför vara den med kolven direkt fäst på bufferten. Denna kolv användes också av soldaterna då de fick välja.

På den kolv som fästes i kugghylsan fanns en pistolkolv som möjliggjorde en betydligt bekvämare anläggningsställning än den med fattning om höjdraten. Det torde för den skull vara lämpligt att prova en ordentligt utförd pistolkolv till den kolvtyp som fästes på bufferten.

Vid avfyring med vänstra handens tumme uppstår lätt en tryckning åt höger. För att avhjälpa detta skulle avfyrningen kunna ordnas i samband med ovan nämnda pistolkolv varigenom samma anläggningsställning skulle erhållas som vid kg eller tysk m/42.

Slutomdöme: Den kolv som fästes på bufferten bäst, men bör förses med pistolkolv och avfyrningsanordning.

Bandlåda

Den bandlåda för 125 – skott som prövades fyller ett verkligt behov då det inte minst ur moralisk synpunk, måste anses nödvändigt att kunna bära ksp laddad. Konstruktionen var i stort sett bra med undantag av låsanordningen. Nu prövad anordning var lös från bandlådan varigenom den ytterst lätt kunde förkomma. Dessutom tog det lång tid att fästa bandlådan, vilket dock möjligen kan bero på ovana. Bandlådan bör även förses med någon bäranordning. Detta kan avhjälpas genom att alla band göres för 125 ptr ( ev kortare) men skarvbara, så att en normal förpackning ändå innerhåller 250 ptr. Härigenom skulle även andra lätt insedda fördelar vinnas exempelvis färre bandbyten under eldgivning osv.

Vid varje grp måste medgöras två olika bandlådetyper (dels den valiga m/36 och dels en eller ett par bandlådor av ovanstående slag). För att undvika detta och även minska vikten på den burna mtrl samt minska trp (uppbörds) utrustning borde de papperskartonger vari den bandade am levereras, kunna användas som bandlådor, sedan de försetts med någon enkel bärrem av tyg eller pappersväv. Dessa lådor skulle efter användningen bortslängas. I stället för ett stort antal plåtbandlådor skulle alltså i grp utrustning ingå två "magasin".

Slutomdöme: Magasinet är nödvändigt. Konstruktionen i stort sett bra.

En pjäs med ovan beskrivna anordningar förlorar delvis sin karaktär av lätt ksp i det att vikten uppgår till över 21 kg (pj ej laddad). Trots detta har emellertid pj i regel kunnat medföras i främsta linjen vid anfall och framryckningar i skog på ett sätt som aldrig varit möjligt med en ksp av äldre typ, och den har därvid ofta haft utslagsgivande betydelse.