Skjutskolans övningsområde

När Rosersbergs slott utsågs till förläggningsplats för en skjutskola 1874, blev utbildandet av skickliga skjututbildare och skickliga eldledare skolans främsta uppgift. Här lades största vikt vid att eleverna fick en så stor personlig skjutfärdighet som förhållandet medgav. I övrigt spelade teori – teknik en stor roll. En väsentlig tid upptogs för matematiska beräkningar, konstruktionsövningar od.

Länge kom den praktiska undervisningen att omfatta huvudsakligen enskild utbildning. Även fält- och instruktionsskjutningar med trupp förekom i liten utsträckning. Så småningom kom dessa att spela en större roll. Med vapenteknikens utveckling blev övningsområdets utökning nödvändigt. Från att endast ha disponerat området närmast norr om slottet, där en skjutbana anlades, fick skjutskolan tillträde till fälten mellan slottsparken och Oxhagen samt banan med ”stora tavlan”. Senare tillkom området Norrboda vedbacke - Fågelsången. Att inkräkta på marken som brukades av kungsgårdens arrendator måste undvikas.

Att bristen på övningsfält var besvärande framgick bl a av att viktiga kurser måste förläggas till andra platser. Kulsprutekursen förlades till Skillingaryd och Rommehed samt underofficerskursen till Karlsborg. Samverkan med tunga vapen var länge ett olöst problem inom infanteriet. Sakkunniga försökte åren 1908, 1913 och 1917 förgäves med frågan hur skjutskolan skulle kunna beredas ett lämpligt övningsområde.

Kämpande mot svårigheten att vara bundna till delvis odlad kungsgårdsmark lyckades skjutskolan så småningom få till stånd en successiv utvidgning av övningsområdet. 1933 blev all Kungsgården mark, utom parken, genom arrendekontrakt på 20 år tillgängligt för övningar med vissa reservationer, skogen inom en del av området skulle skonas. Åkerjorden kunde inte fullt ut disponeras enligt skjutskolans önskemål.

1941 – 42 inköptes efter ett ihärdigt förberedelsearbete ”Ströms” marker. Genom 1944 års riksdagsbeslut förstorades, delvis genom tvångsinlösen området norr ut med Skeppartorp, Granskogen, Skarbacka samt vissa skogsskiften från Krogsta. Inköpen motiverades med att förvärv av denna mark var nödvändig främst därför att man vid skjutning norrut mot linjen Anderslund – Stenhagen – Nyboda – Nygård måste ha säkerhetsterräng bl a för att undvika skador på grannars marker, särskilt deras skogar. I en skrivelse från Länsstyrelsen 1944 fick skjutskolan information om att marken som gränsade mot övningsfältet i öster hade blivit tomtindelat och passade bra för egnahem och villabebyggelse. Skrivelsen gjorde att den förtsatta utvidgningen av övningsfältet avstannade. Skjutskolan motiverades med att det skulle ske en begränsning av verksamheten vid skolan i förhållande till planerna enligt 1941 års försvarsutredning. Avsevärda besparingar skulle kunna göras på markinköp m m på skjutskolans avsedda anslag. Vinsten skulle i stället delvis kunna läggas på upprustning av Skillingaryd, där skolan skulle bli hyresgäst under huvuddelen av sommaren.

När övningsområdet var färdigutbyggt hade markarealen ökat från tre hektar till ca 1250 hektar. Där fanns de flesta typer av svensk terräng och tiden skulle kunna utnyttjas när avståndet mellan förläggningar, skjutbanor och övningsfält skulle göra utbildningen mer effektfull. Den omgivande trakten skulle också lämna goda möjligheter för utförande av fältmässiga skjutningar och taktiska skjutningar. I utredningen 1917 om skjutskolans framtida placering skulle skjutningar med skarp ammunition kunna göras på fem olika platser på övningsfältet samtidigt, med god säkerhet. Skjutningar över vatten skulle också kunna genomföras från olika avstånd.

Markområden som inte köptes in

Ett skogsområde som skjutskolan behövde var Wallstanässkogen. Skogen behövdes för att övningsfältet skulle kunna fylla de krav som man kan ställa på ett sådant. Men ägaren ville inte enbart sälja skogen, skulle man köpa skogen fick man också köpa hela gården. Det fanns också önskemål om köp av gårdarna Runsa, Sätra, Edsby samt St Wäsby för att få ett större övningsområde söderut. Köpen skulle göra att man fick tillgång till hela Oxundasjön med dess stränder och att söder och väster om sjön få nya självständiga stridsskjutområden av god storleksordning. Vissa möjligheter till någorlunda realistiska vattendragsövergångar både norr och söder ut skulle då kunna skapas.