Värnplikt & Rösträtt

Publicerad måndagen den 15 maj 1899

I föreningen Studenter och arbetare i Göteborg diskuterades häromdagen frågan om den allmänna värnpliktens fullständiga införande äfven i vårt land.

Diskussionen inleddes af en löjtnant Tiselius, som framhöll den nuvarande härordningens svåra brister och därpå uttalade sig för vårt försvars grundande på en ren värnpliktsarmé med ettårig värnplikt. Han framhöll att en sådan armé skulle ställa sig billigare än den nuvarande och mot farhågorna för at den skulle draga för mycken arbetskraft från särskildt jordbruket framhöll han att medan urtimasystemet kräfver 3,800,000 dagsverken under sommarhalfåret, skulle värnpliktsarmén, som jämnt fördelar dagsverkena på hela året, ej kräfva mer än 1,200,000 dagsverken under sommarmånaderna.

Talaren framhöll för öfrigt att en naturlig konsekvens af den allmänna värnpliktens införande vore en rösträttsreform.

Föredragets hälsades med lifliga applåder och efter det samma vidtog en liflig diskussion. Man var i allmänhet ense om, att vårt försvarsväsende var otillfredsställande och att de politiska förhållandena kräfde en utveckling af vårt försvar.

Det häfdades med eftertryck af flera talare, att det var vår plikt att värna om vår kultur genom att ordna försvaret på ett fullt modärnt sätt. Inledarens uppfattning att införandet af allmän värnplikt borde knytas samman med en reform af rösträtten delades af samtlige talarne. Meningarne skilde sig emellertid om hvad sätt denna sammanknytning skulle ske, i det att en del talare framhöllo att den allmänna rösträtten måste genomföras först, ty erfarenheten hade gifvit vid handen att man ej kunde lita på de maktägandes högtidligt gifna löften.

Flera talare uttalade sina farhågor för att militarismen skulle ökas i vårt land genom en utsträckning af värnplikten. Faran härför vore så mycket större på grund af vårt sekelgamla ämbetsmannavälde. Stormande bifall hälsade en talare, som i anslutning till ett föregående uttalande att den vore en förrädare mot fosterlandet, som efter allmänna rösträttens införande ej ville offra något för försvaret, framhöll, att det vore oanständigt af de maktägande, om de fattade beslut om den allmänna värnpliktens införande utan att åtspörja den stora massan, som i så hög grad skulle betungas af denna förändring.

Kräfde man detta offer af folket, ja, då hade man ock rätt att kräfva ett stort offer af de maktägande – att de skulle afstå från sina privilegier. Ville de ej vara med härom, ja då låge ansvaret hos dem och det vore de, som förrådde fosterlandet.