Uniformerna i framtidens krig

Publicerad måndagen den 1 januari 1900

Då frågan om reformering af arméns beklädnad för närvarande står på dagordningen äfven i vårt land, torde det vara af stort inträsse, att känna de erfarenheter man enligt hvad ”Times” krigskorrespondent skrifver under det pågående kriget har gjort angående uniformer och beväpning.

Korrespondenten beskrifver först den engelska uniformen och påpekar dess många olägenheter, förut visserligen kända men ej så erkända som nu. Af särskildt inträsse äro hans anmärkningar mot sabeln, hvilken fullständigt afskaffats under kriget i Sydafrika och för framtiden endast torde komma att spela någon roll vid parader. Ingen militär reformator i Europa, skrifver han, har förut dristat sig att föreslå ett sådant steg. Sabelns onyttighet för en infanteriofficer är påfallande, men det har stått i strid mot all tradition att låta den försvinna. Och ändå blir det England, detta traditionernas land, som kommer att gå i spetsen på detta område i Europa och beväpna officerarne med – gevär.

Befälets hufvudvapen i framtiden tror korrespondenten att kikaren blir. Hvarje officer och underofficer i kompaniet måste ha sin lilla och kompanichefen sin stora kikare.

Om uniformen skrifver han att den måste hållas i en färgton som lätt förlorar sig i bakgrunden. Till den få icke höra blanka spännen, knappar och liknande, ty i starkt solsken förråda sådana föremål en trupp på afstånd, där eljes uniformen fullständigt kunde vara osynlig. T. o. m. distinktionstecken, ärmuppslag m. m. kunna göra obotlig skada, hvarför dessa såväl som all annan utrustning så nära som möjligt bör likna uniformens färg.

Likväl kunna åtskilliga färger användas till de olika sakerna, men det gäller att framställa färgerna rätt, ty det är ett faktum att i och för sig olika färger på afstånd lätt förtona sig mot hvarandra, men det är alldeles nödvändigt att hålla de avvikande färgerna inom den rätta begränsningen.

I fråga om officerares uniformer kom man i det sydafrikanska kriget snart underfund med, att om man ej ville riskera att mista alla officerare måste man skyndsamt sabel samt alt annat särskildt kännetecknande för befälet afskaffas, och det skedde ögonblickligen. Ty lika viktigt som det är att soldaten på nära håll igenkänner sina förmän, lika olämpligt är det att dessa på långt afstånd kunna urskiljas af duktiga skarpskyttar bland fienden.

Hjälmen är den mest olämpliga hufvudbetäckningen, det har erfarenheten visat, medan filthatten däremot uppfyller de flästa betingelser. Den förra är synlig på långt afstånd och när soldaten intager liggande ställning är den för fienden mycket bra att taga sikte på, medan den i hög grad är generande för sin ägare i sådan ställning. Filthatten däremot är lätt att skjuta tillbaka på hufvudet och är aldrig besvärlig, men skyddar bättre än någon annan hufvudbonad mot solens strålar och rägn. Dessutom är den ju mycket billigare och behagligare än hjälmen.

Det har hittils hållits mycket strängt på att uniformen skall sitta stramt och vara väl tillknäppt, men härpå får man i framtiden pruta icke så lite. Om halsen får den sitta mycket löst och den styfva uppstående halskragen måste vika för en mjuk, nedfallande, som kan slås upp i rägnväder eller när det är kallt. Vidare måste uniformen ha en mängd fickor till att lägga alla möjliga saker i. Jackformen kommer säkerligen att lämpa sig bäst som beklädnad för framtidens soldat. Brödpåsen kan undvaras om det finns godt om fickor i rocken.

Naturligtvis blir äfven i framtiden, huru man än bär sig åt, befälet mera utsatt än någon enskild i truppen på grund af att det måste hafva sin plats så att det kan leda rörelserna. Mycket kan likväl göras för att minska den ödesdigra förlusten af officerare under nutidens krig.