Halvmiljonbrand vid Rosersberg

Publicerad onsdagen den 24 mars 1954

Fyra byggnader, däribland två kaserner, förstördes och skador för inemot en halv miljon kronor vållades vid en våldsam eldsvåda på tisdagen vid infanteriskjutskolan i Rosersberg.

Bortåt 300 man blev utan tak över huvudet och måste tillfälligt inkvarteras vid I1 i Sörentorp.

De fick i en hast komplettera sin specialutrustning eftersom de i dag skall delta i paraden för danska kungaparet i Stockholm. Denna utrustning skedde vid I8.

Man har planer på att senare förlägga de husvilla militärerna till Uppsala. Önskemålet är dock givetvis att så snart som möjligt få dem tillbaks till Rosersberg, där baracker torde snabbuppsättas som ett provisorium.

Självantändning eller eldledningsfel?

Orsaken till eldsvådan var ännu på tisdagskvällen obekant och torde bli klarlagd tidigast i dag. Möjligt är att självantändning i trassel och smörjmedel eller mankemang med de ganska gamla elledningarna i form av överslag eller kortslutning vållat branden.

Samtliga eldhärjade byggnader var av trä.

De fyra drabbade byggnaderna, som låg c:a 800 meter från Rosersbergs slott, är de s.k. kasern 1 och kasern 2, de s.k. värdshuset samt klockhuset, alla uppförda i trä.

De två kasernerna, som var exakt lika, var uppförda i två våningar samt c:a 40 meter långa och 15 m. breda. I kasern 1, som brann ned till grunden fanns det logement för c:a 150 man samt intendenturförråd. Kasern 2 inrymde – utom logement – marketenteri och underbefälsmäss och blev inte fullt så illa skadad. Taket och övre våningen brändes av och bottenvåningen var mycket sönderbränd och vattenskadad.

Värdshuset, som också var i två våningar, hade de ungefärliga dimensionerna 10x20 meter. Det fick taket förstört, översta våningen avbränd och nedre illa skadad. Det inrymde en underofficersmäss, en expedition för dagbefäl och bostäder för husmödrarna och en del serveringsbiträden.

Klockhuset, som bestod av en våning och mätte c:a 5x5 meter, gav utrymme för en mindre verkstad för maskinisten. Huset blev illa åtgånget.

Situationen extra ogynnsam genom kraftig vind.

Branden uppstod vid 12-tiden i puts- och torkrummet i kasern 1 vid östra gaveln i bottenvåningen och var under

kontroll vid 15-tiden. Eftersläckning och bevakning fortsatte dock till sent på natten till onsdagen.

Elden fick snabbt fäste i det snustorra trävirket och hotade från början bredvidliggande hus. Kasern 1 låg sydligast av de fyra drabbade byggnaderna, och eftersom en ganska kraftig sydlig vind rådde, var situationen extra ogynnsam.

Den egna militära brandkåren och brandberedskapen trädde omedelbart i aktion liksom alla ”krigare” vid skjutskolan. De uppträdde mönstergillt och rådigt, inte minst rekryterna, och bidrog i hög grad till att handvapen, pälsar, uniformer och andra inventarier kunde räddas.

Många av de värnpliktiga fick emellertid sina personliga tillhörigheter förstörda.

Langkedjor bildades som fick ut grejorna genom fönster och dörrar och när rökutvecklingen i kasern 1 blev för kraftig tog sig soldaterna i många fall ut fönstervägen på brandlinor.

Ingen människa skadades.

Inom kort började brandkårshjälp strömma in från andra håll. Sammanlagt var när det brann som värst, ett 10-tal brandbilar på platsen.

Även brandmän från Upsala deltog i släckningen.

Märsta brandkår med brandchefen Elfström ryckte ut liksom Knivsta, Sollentuna och Sigtuna brandkårer.

Från Upsala kom en vagn med brandmästare Gunnar Lundqvist som befälhavare och från Stockholm Östermalms brandkår.

Det första antända huset var redan nedbrunnet när Upsalabrandmännen kom. Byggnaderna var försedda med tegeltak, men i vinden som låg på nerifrån sjön virvlade brandflagor omkring och fäste under tegelpannorna.

Brandmännen från Upsala körde genast upp sin motorspruta till ett dike ungefär 400 meter från de brinnande byggnaderna., kopplade två grenledningar därifrån och hade snart fyra strålar mot elden.

Plastgolven utvecklade tjock rök.

Från början deltog militären i släckningsarbetet, men det blev till slut så farligt att de beordrades bort och endast utbildat brandmanskap fick arbeta med själva släckningen. Dels var det överhängande risk för ras från de inifrån urbrända huset och dels utvecklades en tjock bolmande rök, så att fara för rökförgiftning blev akut.

Polisman Robert Björklund i Märsta som deltar i utredningen om branden anser att de nyinlagda plastgolven i barackernas korridorer utvecklade denna kraftiga rök vid antändningen.

Inte långt ifrån de brunna byggnaderna låg några mindre baracker men dessa klarade man genom att lägga brandsegel över dem. Även köket som låg ganska nära brandplatsen klarades.