Torsdagen den 25 september 2008 träffade vi Lars Wedberg från Rosersberg. Intervjun gjordes hemma i hans bostad i slottsområdet, där han är född och uppvuxen. Han gjorde värnplikten på skjutskolan och började redan dagen efter den militära utryckningen jobba på skolans motorverkstad som bilmekaniker.
Vi har träffat...
Hela familjen var verksam i området. Pappan var trädgårdsmästare och drev en handelsträdgård på slottets mark och hans båda systrar jobbade på skolan. Britt var anställd hos Posten och jobbade på skolans Postkontor och Kerstin var anställd som skrivbiträde.
Att växa upp med militären var kul och det fanns alltid mycket att göra på dagarna. Det gjorde att han tidigt kom in i krigarlivet och lärde sig känna till skolans olika vapen. Även besöken hos Sven Lindberg i vapenverkstaden blev många under åren.
Dem enda gångerna jag inte fick vara med militären var vid 6-7 års ålder under dem större övningarna och manövrarna. För övrigt var relationen till dem värnpliktiga god. Det blev att man gjorde lite ”sattyg” och jag gjorde vad bassarna gjorde för mig säger Lasse. 1947 började han så smått att arbeta på skolan. Han hade hand om bion för dem värnpliktiga där han rev biljetterna som hans syster sålde.
Mönstringen gjordes i Norrsunda skola med hälsokontroll. Där ingick också kontroll om man var plattfot. Att göra lumpen på skolan var en självklarhet för honom.
Ena dagen var man du och bror med befälen för att efter inryckningen bli fänrik. Det var en omställning.
I januari 1954 ryckte han in på skolan, fick ut sina persedlar och tilldelades husrum som för Lasse blev i barack 3 efter Holmbodavägen. Tjänsten var skyttesoldat på övningskompaniet, uniformen var m/39. Som personligt vapen hade han ag m/42, även k-pist m/45 ingick för högvakten. Han var placerad i 2 plutonen 3 kompaniet under kompanichefen Nosberg.
Vid inryckning genomfördes en ny läkarundersökning där man även fick komplettera dem sprutor som saknades. Redan första dagen tog officerarna hand om oss och påbörjade grundutbildningen, för det var ju deras ”gubbar” vi var.
Han hade ständig nattpermission.
Att göra lumpen på Rosersberg var fritt man, var inte låst på något vis berättar Lasse.
Dagarna bestod inte bara av skarpskjutning utan det hände även att det byggdes värn, där sprängning blev nödvändigt. När laddningen var apterad och krutstubinen tänd var det pirrigt innan man kommit i skydd.
Vid stavens backe kastades det handgranater och man hade även mindre sprängningsövningar.
Branden
Mars månad var en mörk månad för skolan. Den 3 mars omkom en värnpliktig av dem skador han fick när han blev överkörd av en infanterikanonvagn. Den 23 mars brinner kasernerna. Kompanierna blev uppställda för genomgång om vad som skulle göra. Ju mer befälen pratade ju mer brann det. Väntetiden innan brandbilarna kom var lång.
Det var en enorm hetta under branden. Lasse deltog i att evakuera det som fanns i källaren där markan låg i kasern 2. Värnpliktiga deltog även i släckningsarbetet där det gick. Under branden spreds en oro bland militären att vapen kunde ha försvunnit. Efteråt på uppställningen blev det genomgång med inräkning av vapen. Frågan kom upp om någon sett eller hittat några vapen i dem värnpliktigas skåp när dem försökte rädda det som räddas kunde.
Jag kommer ihåg när flaggstången vek sig berättar Lasse.
Rykten gick att den värnpliktige som orsakat branden skulle bli återbetalningsskyldigt för dem kostnader som blivit.
En flytt till I 8 i Uppsala ägde rum den eftermiddagen där kompanierna fick bo på AUS, Arméns underofficersskola. Man åkte fram och åter varje dag för övningar på Rosersberg.
Efter flytten levde man som tidigare med den frihet och öppenhet som man haft på skolan, något som inte passade militären i Uppsala. Där var det kasernvakt att passera igenom och bestämda tider. Men efter påstötningar fick man tillbaka dem regler som var på Rosersberg.
Högvakten
Vi var mycket inne i Stockholm när det var statsbesök till kungen, även högvakt ingick i tjänsten. Dagen efter branden var Danska kungahuset på besök i Stockholm där grabbarna skulle delta i paraden. Utrustningen som skulle användas försvann i branden, vilket innebar att ny utrustning fick hämtas ut på I 8. Under tiden 20 mars till 10 april 1954 skötte skolan högvakten på det kungliga slottet. Förberedelserna för högvakten gjordes på skolan. På slottet var det rullande schema dygnet runt, med 2 timmars pass. Deras uppgift var att vakta kungens privata ingång. Lasse berättar om en liten kille som ofta var nere vid vakten och sprang fram och tillbaka. Antingen hade han tråkigt eller annars kanske han ville se vakten i enskild ställning, i dag är den grabben Sveriges kung. Han berättar också att han en gång funderade när det kom en dam om han skulle gå upp i enskild ställning eller inte. När hon kom närmare visade sig att det var drottningen.
I bland kunde det ha sina svårigheter att känna igen dem personer som kom.
Haile Selassie
Kejsaren av Etiopien besökte skolan i november månad och bjöds på en stor stridsskjutning över Fågelsången. Även flyget deltog i uppvisningen. Lasses uppgift under skjutningen var att bevaka avlysningen av Mälaren. Efter uppvisningen fick vi bege oss upp till Fågelsången och söka blindgångare. Vi sökte och märkte ut dem granater som vi hittade. Efter kom överfurir Mattsson, tog granaterna i vingarna, drog upp dem och staplade dem på underarmen.
Dans på skolan
På onsdagskvällarna under sommarhalvåret var det dans på skjutskolans dansbana.
Dansbanan var ett trevligt ställe (musiken stod grabbarna på övningskompaniet för) som var välbesökt. ”Dans på skjutskolan” stod högt i kurs hos tjejerna på orten berättar Lasses fru Kerstin. Man fick dansa, för det fanns hur mycket killar som helst att dansa med. Det var det som var så roligt, man fick dansa.
Dansen fick pågå fram till klockan 23.00.
Även vintertid hände det att det var dans i övningshallen.
Övningshallen användes normalt för material som skulle användas vid övningar. Även filmer för dem värnpliktiga visades i hallen som tidigare skett i matsalen.
Fritiden kunde man åka till Moberg på ”krysset”, ta en fika och spela mini golf eller bara vara kvar på skolan.
Chefens skjutning 1954 var förlagd till Lindesberg. Vid framkomsten var ordern från befälen ”ge fan i kräftorna i sjön” men vi fiskade och trossen skaffade dill och kokade dem.
Maten var bra på skolan. En gång var det matstrejk orsaken var att det hade flugit in småfåglar i matsalen. Det blev uppställning och utskällning av skolchefen.
På Lasses kompani låg brottaren K. Å. Axelsson, som 1954 var tippad favorit i DM i fjädervikt.
Muckaravslutningen var förlagd till Ulriksdals värdshus, en trevlig middag som skolan bjöd kompaniernas värnpliktiga på.
Avrustningen gjordes i december och krigsplaceringen blev på skolan efter önskemål.
I verkstaden
Dagen efter muck började Lasse jobba på skolans bilverkstad. Den var belägen bakom baracklägret efter Holmbodavägen. Chefen för verkstaden hette Bärterud. Anställda på verkstaden var 3 eller 4 stycken. Militären hade också egna mekaniker på verkstaden som gjorde dem större jobben. När fordonen kom in på verkstaden fick han ofta börja med att krypa ner i motorrummet och hämta upp verktyg som dem värnpliktiga hade tappat när dem meckat på egen hand. Pansartrupperna hade vagnar placerade på skolan. Vid övningarna kom besättningarna till skolan och bemannade dem infanterikanonvagnar som fanns på plats.
Dem vagnar som fanns på skolan var infanterikanonvagn modell 41, modell 4210 och även den Engelska Centurion fanns på skolan. Den hade en bränslevagn kopplad efter vagnen.
När skolan var på sina månadslånga övningar på Skillingaryd var Lasse med och skötte underhållet på fordonen. Efter service på fordonen blev det provkörning. Detta gjorde att Lasse blev duktig på att köra både bil, buss och lastbil vilket lade grunden till körkortet. Skolan stod för kostnaderna. Vid uppkörningen fick jag börja vid slottet för en transport till järnvägsstationen. Sen gick färden mot Sigtuna, stora gatan ner mot sjön sen upp för backen vid fiket. Sen var det start i backe, så var körkortet hans. När nya fordon införskaffades skulle dem köras 100 mil innan dem gick ut på trupp. Detta innebar att vissa perioder blev det mycket fordonstjänst.
Antalet fordon ökade under 1950 talet i takt med att organisationen växte. Bland dem fordon som fanns och som sköttes av verkstaden var lastbilar, traktorer av märket Ferguson (grålle), kp-bilar (likkistor), Willys jeepar och Lastterrängbil 912. Även motorcyklar av märket Monark fanns.
På den här tiden hade bilmekanikerna känslan i foten eller hörde med örat vad felet var på fordonet. Lasse berättar om när han och jobbarkompisen Fernström hade jobbat med en bil som dem var ute och provkörde. Resan gick mot Uppsala när Fernström konstaterar att bilen inte gick rent så dem åkte in på Uppsalabuss garage. En fjäder till vikten på strömfördelaren hade krånglat, sen gick den perfekt igen. Trivseln och kamratskapen på verkstaden tillika skjutskolan var bra likaså arbetsmiljön.
När skolan hade flyttat blev det tyst. Att leva så nära inpå allt skjutande gjorde att man till slut inte märkte av den. Man märkte att det hade varit nattskjutning när man kom upp på morgonen och alla blommorna som stått i fönstret låg på golvet.
En natt sprack grannens akvarium.
Lasse fortsatte arbeta åt civilförsvaret därefter åt Räddningsverket fram till 1993. Sedan gick han över till maskinavdelningen på byggnadsstyrelsen, han kunde svetsa och blev där drifttekniker. På grund av omstrukturering gick han i pension vid 60 års ålder.
1957 flyttade Lasses fru Kerstin till slottsområdet. Hon började jobba på skolan den 22 augusti 1977 under civilförsvaret. Arbetsplatsen var i köket och matsalen som finns i slottet.
Vi tackar Lasse och Kerstin för dem trevliga pratstunderna och den information dem tillfört hemsidan.