Tordagen den 27 april träffade vi Mary Berglund från Rosersberg. Intervjun gjordes hemma i hennes bostad. Hon och maken Carl-Olov drev marketenteriet på skolan mellan åren 1955 till 1959.
Vi har träffat...
Mary hade tidigare varit hemma och tagit hand om hemmet och barnen Anders och Nina. Carl-Olov hade jobbat i Jonssons affär i Rosersberg och kört taxi.
Marketenteriet ägdes av militären som sedan arrenderades ut på fyra år i taget. För att få markan var det anbudsförfarande. Även priserna bestämdes av militären, t.ex. vad en bulle skulle kosta. Inköpen gjordes hos Jonssons affär och bageri i Rosersberg. Dricka levererade från Apotekarnas bryggeri.
När man skar limpan skar man den på snedden så att smörgåsen blev större. Brödet kom från bageriet så man hade färskt bröd varje dag. Det man serverade var bullar, smörgåsar, bakelser, kaffe, te, lättöl, läsk och mycket annat smått och gott till fikat. Även godis fanns att köpa. Det kan även nämnas att en bulle kostade 12 öre och ett wienerbröd 21 öre. Inga maträtter serverades. Som en notis kan nämnas att skolans märken fanns att köpa på markan.
Öppettiderna var på morgonen fram till klockan tio. Mellan tolv och tre på eftermiddagen och sedan sjutton fram till tjugoett, tjugotvå på kvällarna. Även lördagar och söndagar var det öppet. Man hade även öppet i samband med filmvisningen i biografen som låg i övningshallen.
Förutom att fika kunde man spela fotbollsspel, ett spel där fyra personer deltog. Spelet var populärt bland grabbarna berättar Mary.
Mary och Carl-Olov köpte en TV ganska snart efter övertagandet av markan. En tv hörna ordnades där man kunde titta på tv på kvällarna. TV var ingen vanlig möbel i hemmen under 1950 talet.
Vid den här tiden var det ont om telefoner på skolan. På markan fanns en telefon som man kunde ringa ifrån. De som ringde, ringde mest rikssamtal vilket innebar att de fick beställa samtalet. Vid beställningen av samtalet ville man ha prisuppgiften direkt. Man ville inte påbörja nästa samtal fören man fått priset på föregående samtal så betalningen kunde göras. Det var många grabbar som ville ringa hem berättar Mary.
Övningarna i Småland
När skolan åkte till Småland (Skillingaryd och Markaryd) på övningar stängdes marketenteriet på skolan och man följde med. När det gällde boendet hyrde de rum hos ortsbor. Det som såldes i marketenteriet levererades från lokala handlare på orten.
Bullarna levererades i stora lådor. Ett år var det så mycket getingar så varje gång hon satte ner handen i lådan för att plocka upp bullar, grabbarna köpte som regel alltid fem bullar, så flög getingarna upp men Mary blev aldrig stucken.
Mary berättar om en händelse när de var i Småland. De skulle upprätta en marketenteriplats där övningarna pågick. När de var på väg dit körde in på en skogsväg som plötsligt tog slut vilket ställde till stora problem.
Muckarfest
Ett år när kompanierna inte var välkomna att fira muckarfest på stadshotellet i Sigtuna gick frågan till Mary och Carl-Olov om de kunde ställa upp och ordna till festen. Det blev fasligt rullande av köttbullar, sill som skulle läggas in och allt annat som skulle göras. En lokal hyrdes. I lokalen ligger Blå Lagunen i dag. Tjejer bjöd grabbarna in själva.
De värnpliktiga sa att de kände sig som hemma på markan. Man sa till och med att det var som att komma hem till mamma och pappa. Det hände till och med att de kom och pratade om sina bekymmer med Mary. Under åren blev de vänner med många av grabbarna. Det fanns de som till och med kom ner och hälsade på efter muck.
De personer som besökte markan var de värnpliktiga och civilanställa på från skolan, även barn som bodde i området kom och handlade.
Evy Eriksson var fast anställd. Märta Andersson och systern Karin brukade hjälpa till på markan när det var mycket att göra. Sådana tillfällen kunde vara när grabbarna hade matstrejk i manskapsmatsalen. Då brukade de komma upp till Mary på marketeriet för att informera om strejken. Det medförde mycket arbete med att ordna smörgåsar som skulle ersätta maten.
Att sköta markan var roligt och trivsamt. Det var Marys första jobb. Allt fungerade jättebra, hon och maken jobbade bra ihop. Maken skötte kassajobbet och Mary skötte all service bakom. Det var som en egen rörelse fast man hyrde berättar Mary.
När pansarregementet från Enköping kom till skolan på övningar blev det extra mycket att göra. När de skulle komma hade man fått information om.
1959 när det var dags att förnya arrendet lade en annan person in ett högre anbud. Detta gjorde att Mary och Carl – Olov slutade med marketeriet.
Efter marketenteriet
Efter marketeriet drev Mary en byggfutt i Vallentuna. Därefter en lunchresturangen vid A-betong i Rosersberg. A-betong var ett företag som tillverkade väggelement till de en miljon hyreslägenheter som skulle byggas (miljonprojektet) under 1960-70 talet.
1974 var Mary tillbaka på skolan, som då övertagits av Civilförsvaret, som ekonomibiträde och blev senare kokerska i skolans kök. 1986 bildades Statens Räddningsverk som kom att överta verksamheten på skolan. Mary blev kvar på skolan fram till sin pensionering 1998.
Vi tackar Mary för de trevliga pratstunderna och den information hon hjälpt oss med.