Infanteriskjutskolan.se

Lars ryckte in som skyttesoldat med gruppchefsbefattning. Han ryckte in i en studentpluton som gjorde 11 månader.

Lars var inte nöjd med uttagningen till gruppbefäl, han hade hoppats på att få göra en kort värnplikt för att sedan få börja studera.

Lars är född i Norrköping, men uppväxt i Västervik. Efter studentexamen var det dags att göra värnplikten. Resan till Rosersberg gjorde han med rälsbuss och tåg. Från Rosersbergs järnvägsstation blev de transporterade med buss till skolan.

Förläggningen

Vid inryckningen fick de hämta ut sin utrustning i tygförrådet. Uniformerna var m/39 och permissionsuniformen var m/52. Som personligt vapen hade Lars k-pist m/45. Vid inryckningen fick de sitt boende uppe mot skogskanten i förläggningsområde A, för att senare flytta till område B. I baracken bodde 32 personer. Den var uppdelad i fyra delar med åtta personer i varje del. Man hade våningssängar med dubbelskåp. Baracken var byggd i trä och värmdes upp av två stycken kaminer. Där fanns toaletter och tvättmöjligheter.

Tillsammans med Lars bodde grabbar från Sala, Västerås, Kårsta och Arvika. I en annan barack fanns det personer från Västergötland och så var det en norrlandsdel. Norrlänningarna var ofta fåordiga och hade ett annat kynne. Det blev olika tendenser i de olika barackerna.

I barackerna uppe vid skogskanten hade mössen ätit sig in. Vid ett tillfälle när Lars satt brandvakt vid kaminerna såg han hur mössen kom in. Då stampade han i golvet och så försvann de. 1957 gick grabbarna ut i mörkret på kvällen för att se den ryska sputniken som man kunde se på himmelen.

Befälen

Befälen var så pass bra att man skulle kunna träffa dem idag. Kompanichefen var kapten Jervant. Kompanibefälet var löjtnant Björk, han var en strikt man. Sergeant Harbing var sträng i början, men blev bättre efter en månad och så var det furir Svensson.

Övningar

På anslagstavlan fanns dagens övningsprogram uppsatt. Där fanns även programmet för hela veckan. Där kunde man se vilken utrustning som skulle medföras. Det som inte fanns med var vad man skulle öva.

Det som var bra på Rosersberg var att tjänsten var mångsidig, man gjorde inte samma sak hela tiden. Det gjorde att man lärde sig mer och det var stimulerande.

Vid en övning var man med i en kulsprutegrupp om fyra personer. Med kulsprutan sköt de mot mål. Nästa övning var man med i ett sprängkommando, då skötte man också utläggning av minormar. Lars fick också vara signalist. Det han hade svårt med var att kalibrera radion, men radion fungerade bra i alla fall. De radioapparater som användes var RA 120 och RA 130.

I sprängkommandot fick de lära sig att knyta pentylstubin, en övning som de inte fick någon behållning av. I lektionssalen blev ångorna från stubinen så kraftiga att de fick huvudvärk. Lektionerna var förlagda till förmiddagarna med lediga eftermiddagar på grund av huvudvärken. Den var som migrän. Någon gång fick de även ledigt på förmiddagen dagen efter. Det var en fruktansvärd värk. Man trodde inte när man började lektionen att man skulle få värk för att man hade vant sig, men efter ett tag kom värken. Det var en värk som Lars inte hade haft tidigare. De flesta blev illamående. Man hoppades att man skulle bli immun mot lukten, men det blev man inte.

Under sommaren gick de en tre mil lång marsch med full stridspackning . Många av grabbarna tyckte marschen var jobbig. Den var inte under organiserade former utan man gick så långt man orkade. Första gången de var ute i skogen i mörker bryter det plötsligt loss. Sprängladdningar som detonerade runt dem. Det blev som en chockverkan, man var inte van vid de ljuden. Meningen var väl att de skulle vänja sig vid ljuden.

Cykeltolkning gjordes också, något som vissa var dåliga på och rädda för. Vid en övning på Järvafältet skulle de göra simprov. Befälet delade upp grabbarna i två grupper, de som kunde simma och de som inte kunde simma. Gruppen som inte kunde simma blev en liten skara. De flesta hade tänkt sig att de skulle kunna gå på botten. När befälet visade ut de simkunniga till det djupa vatten, blev det en omflyttning i grupperna. De som sagt att de kunde simma visade sig till stor del komma från Västergötland. Att simkunnigheten bland dessa var dålig kunde bero på att det var dåligt med badplatser i Västergötland.

Vid en övning kom Lars och hans grupp bort från de andra av misstag. När de kom tillbaka till baracken var det ingen som märkt att de varit borta.

När dagens övningar var slut bytte man ofta om till ”grötstället”. Uniform m/39 var varm och kändes omodern och var inte bekväm. Kvällstjänst var det i samband med övningar eller manövrar

På skolan fanns det mindre lastbilar som hade öknamnet ”valpar”.

Kasernvakt

Att gå kasernvakt var Lars med om några gånger, då var man vid vaktlokalen. Att hissa skolans flagga ingick också i uppgiften. Lars kommer ihåg att en av grabbarna råkade trassla ihop flaggan en viktig dag. Han hade glömt att knyta flagglinan.

Uppvisning

Vid en stor uppvisning för bl.a. tjeckiska officerare var Lars med och skulle utlösa laddningar på kommando, när soldaterna ryckte fram på fältet. En läktare var uppbyggd där officerarna satt och beskådade uppvisningen. När laddningarna skulle utlösas, var det en som inte utlöstes när den skulle, trots att det trycktes flera gånger. När uppvisningen var slut och officerarna var på väg därifrån, gjorde man ett nytt provtryck och då utlöstes laddningen, något som inte kändes bra. Då fick de en utskällning av befälet.

Torsdagen den 24 april 1958

Den dagen var det övning i anfallsstrid med skarp ammunition. Terrängen där skjutningen ägde rum var väldigt stenig, skjutytan som man sköt på var stor. Skjutningen genomfördes under viss stress. Eldkontrollanten var en ung fänrik som var väldigt ryig mot soldaterna. Efter varje eldstöt skulle vapnet säkras före framryckningen, vilket en av soldaterna inte gjorde. När han rycker fram snubblar han och faller på en sten, ett skott brinner av. Kulan träffar fänriken i huvudet, han avlider senare på sjukhuset. Personen som råkade avlossa skottet var ingen ”buse” på något sätt utan en trevlig och försynt person. Fänrikens ryiga sätt kan ha gjort honom nervös.

Asiaten

Lars fick asiaten under tiden han låg inne. Då blev han inlagd på skolans sjukhus tillsammans med åtta, nio andra personer. De var väldigt sjuka. Vid ett tillfälle hörde de ett skrik. Alla vaknade till och upptäckte att alla skrek även Lars. Det blev som en masspsykos. Det berodde nog på den höga febern. Alla hade en feber på 40 grader, man undrade vilka som skrek så var han med själv och skrek. Under en vecka pratade man inte, alla sov. Behandlingen på sjukhuset var bra, den sköttes av sjukhusets systrar. Det var ingen läkarrond utan systrarna gav medicin. Det var en jobbig influensa. Läkaren på sjukhuset var Dr Strömbäck från svenska brottarförbundet. Det gick ett rykte på skolan om en kille som ville bli sjukskriven. Han hade tagit med sig en varm potatis från matsalen till sjukan som han satt termometern i och när den visade 39 grader tog han ur termometern ur potatisen.

Permissioner och ledigheter

Permissioner var det inga problem att få. Någon permissionssedel behövde man sällan lämna in. Vid permissionerna gick man aldrig förbi någon kasernvakt utan det var fritt och man kunde åka i väg i civila kläder. Man kunde till och med gå via skogsvägar från skolan men friheten var under ansvar. Man måste vara tillbaka före klockan 2400. På tisdagskvällarna åkte Lars in till Stockholm och Hammarby för att titta på speedwaytävlingar, det blev också jazzkonserter. Ibland samåkte man i bil in till Stockholm och då delade man på kostnaden för bensinen.

Hemresor blev det inte så många för Lars vid permissionerna. Skulle han åka hem blev det med tågbyten en resa på omkring sju timmar. På lördagarna var det tjänst fram till klockan 12.00. Det var ofta någon fysisk aktivitet, ibland någon övning. Städning, tvättbyte och bäddning var det noga med. På vintern var det skidor och efter återkomsten var det dusch och därefter uppställning i permissionsuniformen.

Man pratade ofta med befälen om att slopa tjänsten på lördagarna. Något som befälen höll med om, men det var inte de som bestämde. Det hände inte så mycket på lördagarna.

Vid en sommarpermission hade de problem med personalen på tygförrådet. Gevär hade lämnats in som man hade haft ute under en kortare tid. Förrådet hade hittat gravrost. Permissionen skulle bli indragen och det blev förhör. Det blev en slags bevisföring där Lars var mycket aktiv. Det hela slutade med att gravrosten hade funnits i gevären redan när de hade lämnats ut. Så grabbarna fick sin permission.

På ledigheterna ordnade skolan utflykter. Man såg bl.a. Sveriges Tre Kronor med ”Tumba Johansson” möta Sovjet i ishockey. Opera var ett annat alternativ. Det fanns listor med aktiviteter som man kunde skriva upp sig på.

Lars gick en kvällskurs i motorlära på skolan. Som lärare hade han Öfu Asplind. Han hade tänkt sig att han skulle lära sig allt om bilen. Kursen innehöll mest teori man fick inte jobba så mycket praktiskt med bilar. Man fick lära sig hur växellådor fungerade och hur oljebyten gick till.

Bad vid skolans badplats gjordes inte så ofta. Tjänsten slutade klockan 17.00, därefter var det middag. Sen fanns det inte så mycket tid över för bad. Det hände att man satt där någon gång och drack en öl. I slottsparken satt man också som avkoppling. Lars åkte ofta med kompisen Bo Stake på hans vespa till Märsta, för att handla vid korvkiosken. Skolans dansbana besökte Lars en gång.

Oförargliga händelser

Vid ett tillfälle skulle det tvättas cyklar vid övningshallen. Efter avslutad tvätt skulle furiren inspektera att cykeln var ren och bocka av den på en lista. Några av grabbar skojade med furiren och åkte dit flera gånger, vilket gav furiren huvudbry. Antalet cyklar stämde inte med hans lista. Detta gjorde att man fick göra om hela processen. Efter andra omgången kände furiren igen grabbarna som kom en andra gång, och kom då underfund med vad problemet var

På väg ut till skjutfältet på en vinterövning gick truppen med furien körande framför i sin Messerschmitt. Furiren välte ner i diket med Messerschmitten och hamnade upp å ner. Där satt han och kunde inte komma ut. Då var inte grabbarna så snälla, de frågade furiren hur de skulle göra med orden ”vi kan inte få upp den” men till slut lyfte de upp den, så furien kunde komma ut. I Lars uppgift ingick också att städa i manskapsmatsalen. Vid ett tillfälle låg det wienerbröd färdiga på plåtar för morgondagen. Man gjorde en liten omflyttning av bröden på plåtarna så det inte skulle märkas att man tagit några. Wienerbröden lades sedan i den tomma hinken och togs med till baracken.

Av furir Svensson fick de uppmaningen att inte ta med någon öl ut på övningarna. Av en händelse vid en övning upptäcker en av grabbarna furiren sitta i sitt tält och äta en smörgås och dricka en öl. Furirens svar blev när han blev upptäckt att de själva kunde ta med sig några. De kunde lägga dem i granattuberna, för i vissa var det attrapper, medan andra var tomma.

Med karta och kompass

Vid ett studiebesök av officerare på skolan var det orientering som inte gick så bra för Lars. Om befälet hade varit lugnt hade allt ordnat till sig. Gruppen skulle gå efter karta och kompass. Någonting hände så de kom tillbaka där de startade. De hade fått en missvisning på kompassen någonting som Lars inte hade tänkt på. Befälet blev våldsamt arg. Hade vi hållit masken så hade han nog trott att vi gått runt banan.

Högvakten

I januari var det högvakt. Träningen före pågick under några veckor, där skildra gevär och själva vaktavlösningen övades något mera. Under marschen från Armémuseet till Slottet råkade personen bakom Lars gå i otakt och trampade på snöret till hans damask. Snöret gick upp och hängde efter, men tänkte Lars jag trampar på, tappar jag den så gör jag. Det var ingen som märkte något, men han blev lite panikslagen. Vad händer om den ramlar av, men det gjorde den inte. Lars stod på sitt pass i den värsta nattkölden. Det var15-minus grader. Han kände hur kroppen börjande domna bort med förfrysning av ena foten. Det var väldigt jobbigt att känna hur kroppen började domna bort. Rörelsefriheten på vaktpasset var begränsat, passets längd var tre timmar. Att gå snyggt med en förfrusen fot var inte lätt. Lars syster som bodde i Stockholm kom med en termos varm choklad, så Lars fick något varmt i sig.

Inför Muck

Inför den militära utryckningen hade man fått till uppgift av ett befäl att ta ut och bränna halmen i madrassen och kudden. På natten vaknade en av grabbarna av att en kamrat var uppe och släpade sin madrass. På frågan vad han skulle göra svarade han att han skulle bränna halmen. Det visade sig att han gick i sömnen. Tydligen hade det fastnat hos honom som var så inne på att bränna halmen. Det var tur att en av grabbarna vaknade. Som tur var hände ingenting. Händelsen rapporterades heller aldrig till befälen. Personen hade tidigare suttit och somnat på Rosersbergs station och gått i sömnen och vaknat på en bänk.

Någon organiserad muckarskiva var det inte.

Avrustningen gjordes i sommarstallet

Under tiden i Rosersberg fick Lars öknamnet ”Kulan”. Med sin egen dialekt blev det ”kylan”. Lars uppfattade inte att han hade så mycket dialekt som han tydligen hade. Hans nummer under tiden på skolan var 297.

Det var bra på skolan för det fanns ingen mobbing, inte ens en tendens till mobbing. Skoja kunde man göra. Lars hade hört mycket om hur det var att göra lumpen som inte stämde. Att lära sig supa, röka och att dras med i mycket sattyg. Här var det lugnt aldrig någon som pressade någon annan under tiden på skolan. Det var aldrig något bråk mellan grabbarna.

Repmöten

Sina repmöten gjorde Lars vid I 3 i Örebro. I september månad blev han förlagd på skjutfältet vid Kilsbergen och Ånnaboda. Där ingick han i en kulsprutegrupp. Ett av Lars befäl var kapten In de Betou. Hans dotter hade Lars haft som elev när han jobbade vid Spånga läroverk.

Arbetslivet

Lars har jobbat som lärare. Han har jobbat med grundskolan, högstadiet, läroverk, gymnasium, folkhögskola, komvux och SFI (Svenska för invandrare). Av de skolor han jobbat på var Spånga läroverk en skola som Lars trivdes bra på. Där hade han Artur Ringart som elev. Han har också vikarierat som lärare för sin dotter när hon har varit ute och rest.

Fritiden

Ett av Lars stora intresse är speedway. Intresset kom under hans uppväxttid, då han bodde mitt emellan Folkets park och speedwaybanan i Västervik. När han och familjen flyttade från Uppsala till Laxå blev Lars engagerad i sporten. Han satt med i styrelsen för Indianerna Kumla Motorsportklubb under 25 år därefter var han speaker i 4 år. En sommar blev det så mycket resande ute i Europa på träningsläger och tävlingar att Lars hustru började ledsna. Lars är inte en person som lämnar sina intressen.

Att skriva lokalrevy har varit ett annat intresse som Lars haft under 20 år. Han köpte en mössa av lumparkompisen Bo Stake, som denna använde när han körde vespa. Mössan använde Lars under revyerna. Mössan var speciell.

Vätternrundan har Lars hunnit med att cykla 25 gånger med cykelklubben i Laxå. I Vätternrundans veteranklubb har han medlemnummer 508. Numera deltar han också i en bowlingserie för pensionärer.

Vi tackar Lars för den trevliga intervjun och den information han har hjälpt oss med.