Kapitel 1:1. Kulbanans form och orsaken till densamma

Kulbanans form är beroende av utgångsriktningen, utgångshastigheten, tyngdkraften, luftmotståndet och rotationen. Den vid skottlossningen utvecklade krutgasen driver kulan i en riktning, som bestäms av den ställning, loppets medellinje eller kärnlinjen i detta ögonblick innehar. Kärnlinjens riktning före skottlossningen sammanfaller sällan med utgångsriktningen.

Läs mer

Kapitel 1:2. Grunder för riktning

Genom riktning avser man att ge vapnet en sådan ställning i förhållande till målet, att medelkulan går igenom den punkt av målet, vilken man önskar träffa, träffpunken. Antag för enkelhetens skull, att denna punkt och riktpunkt sammanfalla i mynningens horisont, samt att utgångsriktningen sammanfaller med kärnlinjen, varigenom sålunda den vinkel, kärnlinjen bildar med våglinjen (elevationsvinkeln) är lika med utgångsvinkeln.

Läs mer

Kapitel 2:1. Kulors spridning

Om en skjutning kunde utföras skott efter skott under fullkomligt lika förhållande, så skulle alla avskjutna kulorna gå samma väg; kulbanorna skulle sålunda sammanfalla med varandra och träffa samma punkt. I verkligheten är detta omöjligt, förhållandena under en skjutning är aldrig fullkomligt densamma, banorna sammanfaller heller inte utan sprider sig.

Läs mer

Kapitel 2:2. Sannolikt fel och 50% spridning

Med träffyta föreslås avskärning mellan kulkärven och ett plan, målet. Allt efter planets läge sägs träffytan vara lodrät eller vågrät. Den punkt, ut i vilken medelkulbanan skär nämnda plan, kallas medelträffpunkt. Antecknas på ett papper ut i lämplig skala träffytan, och utsättes träffarna, så erhålles en träffbild. Träffytan är i allmänhet oval.

Läs mer

Kapitel 2:3. Träffsannolikhet och dess bestämmande

Med träffsannolikheten (Tr) förstås förhållandet mellan träffarnas och de avskjutna skottens antal. Detta förhållande uttryckes vanligen genom ett decimalbråk; träffsannolikhet kan även uttryckas genom procent träffar (träffprocent) av de avskjutna skotten.

Läs mer

Kapitel 3:1. Uppmätning av kulans utgångshastighet

Apparaten utgöres i huvudsak av en vertikal, cylindrisk pelare, vid vilken är anbringade två elektromagneter, av vilka den övre i magnetiskt tillstånd uppbär en lång metall stav, den så kallade kronometern, och den nedre en något kortare metallstav, s.k. registreraren.

Läs mer

Kapitel 3:2. Avvikningsvinkelns bestämmande

Geväret insättes i en riktställning och placeras så, att mynningen kommer på 5 m. avstånd från en lodrät tavla. På tavlan uppspännes ett millimeterrutat papper, på vilket uppdrages två horisontella streck på sådant avstånd från varandra, att då det ena skäres av kärnlinjens förlängning, träffas det andra av siktlinjen.

Läs mer

Kapitel 3:3. Spridningsserier

Vid de serier, som utföres för vinnande av kännedom om vapnets spridning, måste största uppmärksamheten fästas vid, att alla utom vapnet varande orsaker till kulornas spriding i möjligaste mån undanröjas, på det att de fel, som ligger hos själva vapnet och ammunitionen, måste tydligt framträda.

Läs mer

Kapitel 3:4. Ballistiska beräkningar och konstruktioner

Sedan man på ovan angivet sätt skaffat sig kännedom om vapnets utgångshastighet och avvikningsvinkeln, beräknas med de i bil. III befintliga ballistiska tabeller följande mot olika skottvidder svarande kulbanestorheter , nämligen: uppsättningar, utgångsvinklar, nedslagsvinklar, skjuttider och sluthastigheter.

Läs mer

Kapitel 4:1. Vid enskild mans skjutning

Frånses tillsvidare målets storlek och beskaffenhet, så beror eldens verkan vid enskilds mans skjutning på:

  1. gevärets skjutegenskaper;
  2. karlens skjutfärdigheter;
  3. valet av sikte och riktpunkt;
  4. noggrannhet av gevärets skottställning.

Läs mer

Kapitel 4:2. Vid skjutning i trupp

Frånses tillsvidare målets storlek och beskaffenhet, så beror eldens verkan

  1. på den träffsäkerhet och
  2. på den eldhastighet, varmed skjutning utföres;
  3. på valet av sikte och riktpunkt samt
  4. på väderlekens beskaffenhet.

Därtill kan under vissa förhållanden terrängen utöva ett betydande inflytande på eldens verkan.

Läs mer

Kapitel 4:4. Beräkning av sannolik träffverkan vid skjutning i trupp

Beräkningar av eldens verkan vid skjutning i trupp utföres i samma syften, som omnämnts angående enskilds man skjutning, och på liknande sätt.

  1. Skall träffverkan beräknas mot ett mål formerat på två led, fördubblas det antal träffar som faller inom konturerna av främsta ledet, för så vitt avståndet icke överstiger 1200 m.
  2. Skall träffverkan beräknas mot ett mål, som består av flera avdelningar som stå bakom varandra, beräknas den i varje avdelning för sig.

Läs mer

Kapitel 4:5. Beräkning av erfoderlig ammunitionsmängd

Dels för att kunna bedöma, om det ändamål, som eftersträvas med beskjutandet av ett mål, rättfärdigar den uppoffring av ammunition, som dess ernående kan komma att kräva, dels för att kunna bestämma den styrka, som bör avdelas till målets beskjutande för att inom lämlig tid ernå den eldverkan som erfordras, är av vikt att närmelsevis veta, hur många skott som måste avgivas för att erhålla 1 träff.

Läs mer

Kurser för områdesbefälhavare

En vårdag 1941 blev jag uppkallad till kronprins Gustav Adolf, skriver Gustav Petri i sin bok Mina hemvärnsår, som ville ha information om hemvärnets utveckling.

Läs mer

Skjutskolan grundas

Vapenteknikens utveckling under 1800-talet medförde förändringar för infanteriet. Slaglåsgevär med räfflade pipor och spetskulor kom vilket förde med att skottvidden fördubblades.

Läs mer

Teoretiska kursen från 1892

Den teoretiska kursens uppgift är att genom tillämpning, företrädesvis på vårt eget gevär, av de allmänna skjutteorierna ge officerarna den kännedom om eldens natur och verkan, som är nödvändig för en rätt eldledning i fält.

Läs mer