Arméchefen vägrar upphäva flygförbud över skjutfältet

Publicerad fredagen den 27 november 1959

Infanteriskjutskolan i Rosersberg skall flytta. Den måste flytta, eftersom en fortsatt verksamhet skulle äventyra flygsäkerheten för trafiken på Arlanda. Redan om ett par veckor sätter skolflyget med Caravellerna i gång på storflygplatsen. Flygintensiteten kommer successivt att stegras till uppemot 200 starter per dag, av vilka 100 berör skjutfältet.

Men vart ska då skolan flytta? Det vet ingen ännu, trots att utbildningsarbetet måste inställas inom ett par månader. Riksdagen dröjer med beslutet, och under tiden kan de ansvariga för skjutskoalan varken förbereda nästa års kursverksamhet eller ge de anställda ett besked i den ena eller andra riktningen.

Det råder flygförbud i luftrummet över Rosersberg. Luftfartsstyrelsen har begärt att arméchefen skall upphäva det från 1 december. Arméchefen vägrar med hänvisning till att ett upphävande skulle stoppa skjutskolans verksamhet. Det ansvaret vill han i dagens läge inte ta. Om luftfartstyrelsen vidhåller, att skolflyget med nödvändighet måste flytta till Arlanda redan nu, hänskjuter arméchefen saken till k. m:t för avgörande.

Samordning med Arlanda inte möjlig

- Frågan om infanteriskjutskolans flyttning är inget nytt problem, säger skolchefen överste Sven Widegren i en intervju med UNT. Saken dryftades redan på 1940-talet, då man bl. a. undersökte förutsättningarna för en flyttning till Villingsberg. Efter olika utredningar tog frågan ny fart 1954, då den aktualiserades av planerna på att förlägga storflygplatsen hit.

Flyttningsanledningen var att skjutskolan vuxit ur sina kläder i Rosersberg. Stridsskjutningsterrängen är för snäv för de moderna vapnens räckvidd,. och dessutom tillåter området inte att skjutningar samtidigt pågår på tillräckligt antal stationer och med erforderligt krav på samverkan. Ett trångt fält betyder förutom minskad effektivitet i utbildningen försvårat arbete för kurslärarna och övningstruppen samt en betungande ansvällning av säkerhetstjänsten.

Vi har tillsammans med arméstaben och luftfartsstyrelsen undersökt om inte en samordning av flyg- och skolverksamheten skulle kunna ske. En säkerhetsorganisation skulle ordnas med bl. a. en kontaktman från skjutskolan i trafikledartornet och en exklusiv telefonbindelse mellan Arlanda och Rosersberg.

Med enbart reguljär trafik på Arlanda skulle ett sådant arrangemang ha varit genomförbart. Det har emellertid visat sig att skolflygningar kommer att ske i sådan utsträckning och så oregelbundet, att ett planmässigt växelbruk av luftrummet över Rosersberg inte är tänkbart.

Vårt största problem f. n. är emellertid, fortsätter överste Widegren, att vi inte vet vart vi skall flytta. Kursverksamheten kan inte planeras, vi kan inte ge de anställda besked om och när deras arbete vid Rosersberg slutar. Armens personaldelegation har varit inkopplad länge, och där har man redan förberett olika alternativa lösningar av de anställdas problem. Dessa kan givetvis inte realiseras förrän flyttningen är beslutad. Dessutom står civilförsvarsskolan och trampar av otålighet över att den inte får komma hit. Det är nämligen beslut på att den skall förläggas till Rosersberg, så snart infanteriskjutskolan kommit undan.

Övningstruppen åsidosatt.

Övningstruppens förhållanden är en annan sida av saken, som ytterligare understryker vikten av en snar lösning. Får vi inte skjuta, kan vi inte ge truppen den utbildning den skall ha.

Sedan branden här i mars 1954 är truppen dessutom förlagd i provisoriska baracker, som håller långt ifrån godtagbar standard. Fritidslokaler saknas helt, en brist som år så mycket mer kännbar på en liten ort som Rosersberg.

Det är föreslaget , att skjutskolan skall flytta till Gullberg utan för Linköping. Denna lösning täcker skolans behov av stridsskjutningsterräng och är den ur militär synpunkt enda framkomliga utvägen. Man åstadkommer samtidigt en rationalisering och besparing, då skjutskolan inte längre kräver egen övningstrupp utan kan samarbeta med I 4. Truppens förläggningsfråga löser sig själv. Därför väntar vi med stor spänning på ett riksdagsbeslut i den riktningen. Ju förr det kommer, desto bättre kan skjutskolan fullgöra sina uppgifter på kortare och längre sikt.