ELD-DUSCH

Publicerad fredagen den 30 augusti 1935

I den fagra nejden mellan mälarviken Skarven och Oxundasjön i Rosersbergstrakten rasade kriget på torsdagen. I lövdungarna, som trots att det lider mot höst ännu äro iklädda sin friska sommargrönska, på backsluttningarna och åkrarna blandades ljudet från kulsprutor, granatkastare och vanliga mausergevär till en infernalisk musik.

Över ”fienden” vid Rosersberg

Granatkastare, kulsprutor och mausergevär i het samverkan

I den fagra nejden mellan mälarviken Skarven och Oxundasjön i Rosersbergstrakten rasade kriget på torsdagen. I lövdungarna, som trots att det lider mot höst ännu äro iklädda sin friska sommargrönska, på backsluttningarna och åkrarna blandades ljudet från kulsprutor, granatkastare och vanliga mausergevär till en infernalisk musik. Det var ”Chefens skjutning”, som förvandlade den soliga och eljest fridfulla uplandsidyllen till en fullt illusorisk krigsskådeplats. Vid Rosersberg är man van vid skjutövningar, men det var något alldeles speciellt med torsdagens drabbning, som arrangeras av t.f. chefen för infanteriskjutskolan överstelöjtnant Stenbeck.

Att dagens övningar hade en särskild betydelse framgick bl. a. därav att de övervoros av polske generalen Fabrycy, salig marskalt Pilsudskis troman, som f. n. gästar Stockholm och trots att han inte är en femtio års man nu är Polens högste militärbefälhavare. I sin stab hade han bl. a. Polens militärattaché i Riga, överste Liebich, och överstelöjtnant Rutkowsky, som f. ö. under ett par veckor legat vid Rosersberg för att studera infanteriskjutskolans organisation. Där var även chefen för danska skjutskolan kapten Norress, samt ett stort antal högre svenska officerare, bland vilka kunna nämnas chefen för generalstaben general Nygren, inspektören för infanteriet general Thörnell, nuvarande chefen för Uplands regemente överste Schöning och den blivande, överste Bratt. Både aktivt och passivt deltogo också i övningen det 35 tal officerare, som varit kommenderade till en kaptenskurs, som under en månad pågått på Rosersberg och för vilka denna eldstrid på sätt och vis utgjorde avslutningen.

Förutsättningarna för dagens stridsövningar.

Vid 9-tiden på morgonen samlades de åskådande officerarna och de talrikt församlade pressmännen 1 km nordost om Runsa fideikommiss för att erhålla information om förutsättningarna för dagens övningar. Ledaren av dessa, överste Stenbeck, gav först en bild av läget och överlämnade därpå över ordet till bataljonschefen, major von Heijne. En sydstyrka hade efter strider dagen före kring Märsta vikt söderut och försvarade nu passen vid Runsa och Werka. En nordstyrka, vars uppgift var att taga längre söderut belägna Ed-Fresta, hade med sina huvudkrafter nått i höjd med Werka samt med en bataljon till skogen sydväst om Rosendal. Denna bataljons uppgift var nu att, tryggande huvudkrafternas högra flank, taga Ed. Det var fältskjutningarna med detta bataljonsförband, som utgjorde objektet för dagens studier.

Kulsprutorna inleda striden på fastställt klockslag.

Inemot kl. 9.30 kunde ljudet från granatnedslagen höras på avstånd och på sekunden kl. 9.30 började kulsprutorna - det sköts skarpt- sitt våldsamma smatter och de vanliga mausergevären ackompanjerade så följsamt, att man måste ge den filmfotograf, som skaffat sig en huva med lappar för de bomullsstoppade öronen en eloge för omtänksamhet. Anfallet går framåt. Gemytlige general Fabrycy och bistre general Nygren göra framåt marsch och vi andra i bakre linjerna följa efter.

Det är intressanta saker även för en lekman att studera. Med läraren vid skjutskolan, kapten Hamnström, som ciceron för pressen beskåda vi bl. a. en skickligt dold kulspruteställning och en granatkastare, som demonstreras strax innan den träder i aktion. Dessa maskiner, som inställas med matematisk noggrannhet, kunna ha en förödande verkan, då deras precision är utomordentlig. Aktionsradiet är bortåt 2,000 meter med den laddning de ha vid övningsändamål och träffsäkerheten är förbluffande stor.

”Eld upphör” och avslutande gynnsam kritik.

Efter en stunds uppehåll sättes kl. 10,45 det avgörande angreppet i gång med samma öronbedövade oväsen som tidigare. Småningom blåstes ”Eld upphör” och de deltagande trupperna – övningskompaniet vid skjutskolan och ett kompani från I. 8 c:a 300 man – samlades vid en höjd vid Oxundasjöns nordspets för kritik.

Ledaren, överstelöjtnant Strenbeck, nämner, att den som följt striden i dess senare skede inte kunnat undgå att lägga märke till skillnaden i eldgivning mellan de båda kompanierna. Från I. 8 kom elden på vanligt sätt under en längre tidsperiod, medan övningskompaniet avgav kraftiga eldstötar och dessemellan inställde elden. Denna veritabla elddusch, följd av ett uppehåll, är kontentan av den nya metod, som tillämpas på Rosersberg denna sommar. I stället för att man vanligen avskjuter 6 skott på kanske en minut, avlossas dessa vid eldstötarna på c:a 20 sek, vilket givetvis kräver större skicklighet hos manskapet men också beräknas medföra större effekt och inte minst en starkare psykisk press på en av, fiende.

Sedan en redogörelse avgivits för skjutresultaten av dagens skjutövningar, som enligt sakkunskapen voro fullt tillfredställande, förrättade inspektören för infanteriet general Törnell i sin tur kritik. Han förklarade att han var nöjd med trupperna, som han genom personlig kontroll funnit ha tänkt på sin plikt och skjutit med omdöme. I stort sätt ansåg han skjutningen vara mycket lyckad.

- Tack för idag, gossar slöt generalen.

- Tack, general! brusade de tillbaka, medan en gynnare på sladden avlevererade ett yrvaket: Tack major!