Realistisk atomkrigsövning för 4,500 åskådare i Rosersberg

Publicerad fredagen den 14 november 1958

De taktiska atombomberna sätts inte in i de svaga ställningarna utan i de starkaste, fick man lära sig vid torsdagens brett upplagda förevisning av moderat krig på skjutskolan i Rosersberg.

”Chefens skjutning” gick som vanligt i höstmurrigt väder och under den hittills största åskådartillslutningen – hela 4,500 personer, varav ett 15-tal militärattachéer från bl.a. Polen, Sovjet, Kina, Kanada och de nordiska länderna.

Efter den sedvanliga förevisningen av moderna vapen, där man fick tillfälle att jämföra skotthastigheten hos den nya kulsprutan som väger bara 12 kilogram, med de äldre typernas och där diverse pansarbekämpningsvapen av bakblåsningskaraktär demonstrerades, gavs en kuslig realistisk bild av hur en invaderande fiende i det närmaste krossar en bataljon i försvarsställning. Anfallet inleddes konventionellt med artilleri nedhållning och inbrytning med hjälp av pansar. Men detta anfall slogs tillbaka och en förtätad tystnad vittnade om att något särskilt skulle komma.

Bevekande kvinnostämma talade om lönlöst motstånd

Från fiendens håll hördes plötsligt en kvinna i högtalare. Hon talade i bevekande tonfall om hur lönlöst det är att slåss mot en mäktig ”befriare”. – Inte vill ni väl slåss för att rädda generalerna. Ni vill leva som vi andra och inte dö i en skyttegrav. Gå tillbaka medan ni ännu kan innan atombomben måste tillgripas för att göra slut på ert meningslösa motstånd.

Där kom de – hotet om att ställningen skulle atombombas. Men stridsledningen räknar numera med detta och utbildningen har under senare år helt lagts om med tanke på de av den taktiska atombomben ändrade förutsättningar. Ställningarna hade glesats ut på djupet för att minska möjliga effekt av atombomben. Man vet också att de fientliga styrkorna måste dras tillbaka inför bombningen så långt att man har en viss tidfrist – i regel omkring en halv timme - innan det fientliga infanteriet fullföljer anfallet. Detta innebär också att man har en motsvarande respittid för att kunna genomföra skyddsåtgärder före atombombningen.

Vad kan man göra nu? Ja inte så mycket, med djupa gropar kan klara av det mesta skadeverkningarna för dem som ligger på ett visst avstånd från detonationspunkten. Träluckor över groparna avskärmar värmevågens verkningar.

I det här fallet brändes 100 kg nitrolit och 25 fat olja i en smäll som kastade en tjock eldboll upp mot de låga molnen. Därefter visades dels beräknande skadeverkningar på soldater i ett par värn – brännskador i ansiktet, blindhet av tillfällig natur och hur ett träsplitter slagit in i ryggen på en soldat som gripits av panik och sökt springa undan. Genombrytningen kunde sedan inte hindras, men genom att de längre bort liggande reserverna förberetts på att detta läge kunde uppstå dröjde det inte länge förrän en fruktansvärd artilleri – och granatkastarkoncentration riktades mot genombrytningsområdet och därefter sattes en motstöt in under starkt pansarstöd.

Små eldkraftiga enheter

Den här förevisningen var väl att betrakta som en av de sista vid skjutskolan i Rosersberg. Den var också helt skild från vad som visats under tidigare år, då man opererat med stora truppenheter på små ytor. Atomvapnen har tvingat fram ett taktiskt nytänkande, där den ansvariga militärledningen snabbt insett vikten av att utbildningen i fortsättningen inriktas på små enheter inom stor ytor – enheter med största möjliga eldkraft. Den nya lätta kulsprutan, granatgevären och kulsprutepistolen tillsammans med magnetokänsliga minor kan tillsamman skapa denna eldkraft. Pansarbekämpningsroboten har studerats några år och nu kunde den förevisas monterad på jeep i serie om tre robotar. Den bakblåsande 9 cm:s kanonen hörde också till de lätta effektiva vapnen som visades.

Överste Bengt Uller kunde vara nöjd med förevisning som effektivt underströk vad vi får ut av de många miljoner till armén. Från flottan och flyget hade manstarka studiegrupper infunnit sig och de flesta militära staber och förvaltningar var representerade.